Göteborgsposten – 21 november 1872, sida 2

red ett dånande: kasta ut honom l, fanns , den land riddarhusets extra-ordinarie kanslister Iierta, som sjelf sagt, att intrycket af dessa ändelser var för honom öfverväldigande och kulle bli bestämmande för hans framtida lefdadsbana. Året 1830 randades med dess Julirevoluion, hvilken mäktigt skakade alla Europas änder och med en Sauls obändiga kraft bräckte Je beståendes stödjekolonner, mellan hvilket rihetestormen nu kunde fritt spela. Med skarp blick uppfattade Hierta detta och beslöt att uppsälta ett dagblad i öfverensstämmolee med den nya andan. Om planen härför ötverlades vid en liten middag i September månad, hvilken bevistades af, förutom Hierta, följande personer: M. J. Crusenstolpe; Andreas Möller, en god jurist och talangtull stilist; Gabriel Lagergren, en ung tjensteman i Riksgäldskontoret; samt den för sina lyckade tillsällighetspoemer bekante skalden Ingelman. Vid champagnens skum beslöt man nu utgifvandet af den nya tidningen, till hvilken Hierta skulle betala fiolerna, på samma gång han ötvertog ledningen af det hela — och den 6 December 1830 utkom n:o 1 af denna tidning, som föddes, enligt ett gammalt uttryck med segerhufva på. til Under ett tjogtal år styrdes Aftonbladet I te af Hierta, som förstod att göra det till det I ne förnämsta ledande organet tör den allmänna 10 meningen i Sverige, hvarigenom det blef af g. den största betydelse för hela Norden. Ingen F annan än den som sjelf är eller varit publiI vi oist kan förstå allt det arbete och den flit, d som härför erfordrats. Oafaedt det öfveru drifaa i Tegnörs påstående, att Attonbladet u den tiden var Sveriges bibel, är det dock visst, att det varit medelpunkten för strätvandet att åt landet förvärtva verklig frihet och sjelfstyrelse och att det, mer än något annat blad, stadgat den jemlikhetskänsla och det demokratiska tänkesätt, som nu mera aldrig kan utplånas hos det svenska folket. Samma år som Aftonbladet började utkomma, framlade C. H. Anckarsvärd och Richert sitt bekanta förslag till representationsretorm, och redan i sitt första nummer, om vi minnas rätt, innehöll Aftonbladet en uppsats om En aristokratisk byggnad på fyra stolpar, hvilken snart skall blåäsas omkull af den allmänna opinionens vind, som är det sunda törnuttet. Och aldrig tröttnade bladet samt dess spiritus rector att skaka på byggnaden, tills denna slutligen efter 35 års förlopp föll. Såsom adelsman och derför sjelfskrifven medlem af riddarhuset kämpade Hierta i en läng följd af riksdagar segt och energiskt för en mängd reformer, såsom ett mera trisinnadt rallsystem, frihet i näringarnes utöfnipg, lagekipningens förenkling, en humanare strafflag, en friare ekonomisk lagstiftning, en utvidgad religionsfrihet, lika arisrätt för bröder och systrar, gift qvinnas särskilda eganderätt af arf och förvärf, ett bättre skolsystem m. m. — kortligen på nästan alla de områden, lagstiftningen omtattar. Ötverallt stod han i de frisinnades leder, och med glädje kunde han i sin sena ålderdom se, huru många af dessa reformer blifvit genomförda, om än några ännu atvakta sin slutliga lösning. De många trakasserier, för hvilka han utsattes som publicist, brydde honom föga. Men aå -Almqvistska dädet intraffade och Folkets Röst angrep honom, kände han sig mätt. Dagopinionen smekte honom nu ej längre så som jordom: de gycklets, hånets och satirone varjstyng, med hvilka Aftonbladscheten törut läut spetsa sina motståndare, riktades nu mot honom sjelf, blandade med en tillsats af skandal, för hvilken Hierta ej bort vara känslig, men för hvilken han var känslig, kanske ömtåälig. Detta är den radikale journalistens tragik. Detta, i förening med enskilda större aflärer, drof slutligen Hierta att år 1852 lemna Åttonbladet, hvilket han dagligen ledt med undantag af vågra veckor en och annan sommar. Då vid riksdagen 1856—58 den ändring i riksdagsordningen antogs, att adeliga husegare skulle få tillträde bland de valbara i borgareståndet, skyndade Stockholm att till en af sina representanter i nämnde stånd utse Hierta, som ätvon här stod i de längst framskjutna reformvännernas led. Och då den stora representationsretormen genomförts, invalde hutvudstaden honom till medlem af Andra kammaren, hvilket han ännu på slutet var, vid sista valet dock undanbedjande sig öjt ck nytt förtroende. nd Inom Hiertas verksamhet i andra riktvingar intager hans förläggarskap ett framåt ståsnde rum. Han har genom detta utöfvat de sett stort inflytande på sin samtid, isynnerhet medelst det billigaLäsbibliotek han unde: 01 en låog följd af år utgaf, och hvilket gjor på utlandets förnämste romantörsattare bekant: an sör Sveriges allmänhet. Till denna allmän ten hets upplysning bidrog ban genom sitt billig re-Lördagsmagasin, vår första illustrerade tid lan I ning. Bland hans öfriga förlag må nämna ärd Fryxells berättelser ur Svenska Historier örd och Geografiskt-Statistiskt Lexikon. För om an-kring ett år sedan ötverlät han åt sin fler rad årige och kunnige medhjelpare, hr Linnströn