Göteborgsposten – 20 november 1872, sida 1

— LL — utsedda hinder möta, ifrågavarande jernväg blitver för trafik öppen under nästa års sensommar, säger Ulricehamns tidning. Tullverket. Till tunkammareföreståndare i Norrtelje har generaltullstyrelsen förordnat telegraf kommissarien derstädes L. F. Gösling. Generaltullstyrelaen har till kammarskrifvare vid tullkammaren i Malmö utnämt kammarskrifvaren derstädes A. L. Ripa. Lanäträntmästaretjensten i Jönköpings län. Till erhållande af denna nu lediga tjenst hafva nedannämda landtstatstjenstemän inkommit med sina ansökningar, nemligen: g Kronofogden i Tveta, Vista och Mo häraders fögderi C. 2. Lidbom, kronofogden i Östbo härads fögderi Ch. F. Hök, kronofogden i Östra härads fögderi C. G. Nehrman samt kronofogden i Vestbo hårads fögdeti Fr. Rosengren. Af dessa syra sökande har kon. befhde a sörslaget uppfört Lidbom, Hök och Nehrman, i den ordning, de nu blifvit nämnda. Kon. bef hdes förord är lemnadt åt kronofogden Hök. Den senaste stormens härjningar. Fortfarande ingä från södra delen af landet underrättelser om de fasansvärda följder som ovädret i förra veckan derstädes medfört. Förlusten af fartyg och egendom är ofantlig och tyvärr hafva flera menniskolif ätven gårt förlorade. Efter en sammanställmng i Sydsv. Dagbl. meddela vi härom följande: Om öfversvämningen i Trelleborg skrifves i stagens tidning: Redan i Tisdags e. m. hade sjön stigit icke obetydligt utötver sin vanliga höjd; stigningen fortsattes under nattens lopp och hade redan långt före dager antagit så fruktansvärda proportioner, att staden hotades med öfversvämning. I Onsdags på morgonen stodo de närmast sjön liggande husen kringflutua och dess olycklige innevånare måste hals öfver hufvud öfvergifva sina hem vadande i det flera fot djupa vattnet, hvars väldiga boljor hotade att begrafva dem i sitt vida svalg. Emellertid var stormens våldsamhet ännu allt jemt i tilltagande, de upptornade vattenmassorna stego allt högre, snart stod sjön 4 å 5 alnar utöfver sin vanliga höjd, och en stor del af staden låg under vatten; vedoch timmer-upplag bortspolades, plank, murar och hela hus kullstörtades, träd och buskar i de öfversvämmade trädgårdarne bräcktes af kringvräkta timmerstockar eller upprycktes med rötterna, allt ödelades, intet kunde emotstå de vilda elementernas förenade raseri. Öfver 40 hus blefvo mer eller mindre förderfvade och ungefär haltva detta antal helt och hållet förstördts. Många familjer blefvo i anledning deraf husvilla och förlorade derjemte större delen af sin lösegendom. Största delen af här befintliga trävaruupplag gingo förlorade, trädgårdsanläggningarne på södra sidan af staden blefvo alldeles förstörda och den förlust som härigenom gjorts torde ingalunda understiga värdet af de förstörda husen. En nödhjelpskomit har bildats för att anskaffa understöd åt de många fattige, som förlorat sin egendom. Den gamla skeppsbron i Ystad blef serdeles hårdt medfaren och man förmodade att det skulle gå den ännu värre. Den gaf sig visserligen på några ställen, och skiljde sig långsefter midten på ett par tums bredd, äfvensom ett par duc dalber blefvo bortryckta och några andra rubbade. Emellertid trafikeras den ännu och anses kunna repareras, ifall den icke, såsom länge varit påtänkt, kommer att ombyggas. Af kajerna har skoningen på den vestra, af sten, blifvit sönderslagen på ett par tre ställen, men kanske endast tillsammans på 50 å 60 fots längd. Träskoningen kring de andra kajerna stod sig godt, men deremot skadades broläggningen eller den stensatta gatan långs efter kajerna betydligt af vattnet som sköljde bort underlaget, sand och grus, så att hål bildade sig och hela vägen såg ut som en dels upprifven dels insjunken gata. På södra vågbrytaren närmast slipen togo äfven vågorna några hål. Den nya vägen eller sjöpromenaden blef mycket skadad ifrån badhuset intill dess vestra ända och de unga träden i alleerne på nämnde sträcka blefvo dels uppkastade dels fingo de sina rötter alldeles blottade. Trottoaren åt sjöpromenaden likasom en mindre del af sjelfva vägen åt samma sida bortspolades och stenskoningen vräktes huller om buller. Stora stenar af ett skeppunds vigt flyttades ett par alnar från sin plats. Utanför gjuteriet bortskars jorden på en sex alnars höjd så nära sjelfva husen, att det såg betänkligt ut och man måste skydda sig genom stora hopspikade träskärmar, hvarmed man beklädde den återstående vallen och hvilka fasthöllos genom grofva pålagda jernstycken. En träluta med kokesupplag utspolades likval, sedan man hunnit rädda det mesta af innehållet, och kanske omkring 100 t:r förlorades. Vid Nybro, 12 mil från Ystad, strandade barkskeppet Sofa från Åland, kapten Heeggblom, på resa från Wismar till England i ballast; besättningen hade förut i egna båtar räddat sig till Kabusa. På Sandhammaren strandade norska barkskeppet Frederickes Minde, kapt. Pohlsen, hemma i Tönsberg, på resa från Norrbotten till Calais med plankor. Kaptenen, styrman och tre man af besättninsen drunknade; tvenne, en jungman och en kock, räddade sig i land på bräder. Vid Skillinge strandade ryska skonertskeppet Die Loreley, kapt. Gampar, hemma i Liebau, på resa från Hartlepool till hemorten med kollast. Beättningen råddades medelst raketapparat. I Fredags vid middagstiden hade lotsar och fiskare ett stycke till sjös utanför Ystad funnit ett törre koppradt fartyg med kölen i vädret, som de bogserade in åt land en mil vester ut, då de för vinlens skull icke kunde släpa in detsamma till hamien, ej eller kunde få något af de i hamnen liggande ingfartygen till hjelp. Kustboerne och det fattiga iskarefolket långs hela den södra och sydöstra kuten hafva genom stormen mycket svårt hemsökts. Jtmed kuststräckan mellan Ystad och Cimbrishamn