Göteborgsposten – 16 november 1872, sida 1

2 I grins skapande undergått en oerhörd föränÅring i psykiskt hänseende. Bland de sjukn liga symptomer som törf. anför, är den första: hb hans alla gränser öfverskridande sjelföfver-skattning. Som bevis derpå anföras flera af hans litterära arbeten, ur hvilka broschyrförfattaren anför ett slorilegium af idel absurditeter. Lika så stötande som i sina skrifter, är Wagner i sitt personliga uppträdande. Han lider af storhetsgalenskap och detta är ett Åkarakteristiskt symptom af en psykisk missriktniog, hvilken oftast endast är förebudet till ännu betänkligare abnormiteter i tankeverksambeten. För öfrigt behöfver ej nödvändigt en sullkomlig rubbning af den psykiska processen vara härmed förbunden, om också förr eller senare följderna af den själsliga abnormiteten skola göra fsig gällande. Galenskap af högmod angriper vanligen sådane intelligenta personligheter, hos hvilka egoismen upphöjt sig till allsväldig sjelfherrskare. En annan sjukdomssymptom hos Wagner är förföljoltsegalenskapen, hvilken gör att han inbillar sig att hela den tyska, franska och engelska pressen sammansvurit sig emot honom: det existerar i Europa en stor sammansvärjning, hvari de medbrottsliga endast följa en enda hemlig ordensregel: hat och förföljelse åt Wagner!Dennes politiska och socialreformatoriska sträfvande häntyda äfven på sinnesrubbning. Jalius Fröbel (eljest en beundrare af Wagners musik) betecknar en gång Wagner som grundläggare af en sekt, som vill atskafla stat och religion samt i deras ställe sätta en operateater, från hvilken ban ej skulle ha någonting emot att styra verlden. Den skarpaste pilen i kogret afskjuter dock förf., då han säger, ratt den, som, i likhet med Richard Wagner, fräckt söndersliter familjelifvets, äktenskapets, vänskapens och kärlekens heliga band och frambåller sin moraliska missriktning till allmänt beskådande, den kan endast göra anspråk på förakt, eller om, liksom här, sinnesrubbning föreligger, på verldens medlidande. Slutligen rättfärdigar d:r Puschmann det under alla förhållanden ganska vågade offentliggörandet af sin psykiatriska studie med följande ord: Wagner har, framskuffad genom sitt snille och en följd af ovanligt lyckliga omständigheter, uppnått en kulturhistorisk betydelse, han är anföraren, namnet för en sjuklig rörelse, hvilken hotar att i våra dagar alltmera gripa omkring sig. Det är mot denna rörelse, ej mot Wagners person, som vi måtta våra hugg. Skulle, i följd häraf, det hänsynslösa sätt, hvarpå vi yttrat oss om Wagners personliga karakter, gent emot honom sjelf ha fått en anstrykning at bjertlöshet och hårdhet, så trösta vi oss med den tanken, att detsamma kanske för mången af hans anhängare skall bli mycket nyttigt och helsosamt, i det han derigenom skall ledas bort från en väg, som måste föra till förderf och själslig ruin. Äfven Wagner personligen tro vi oss ha bevisat en tjenst, genom den sanningens spegel, vi för honom framhållit ; för en sjukdom, hvilken är en olycka, men ingen skam, finnes det botemedel och tillfrisknande, Oaktadt det temligen tvetydiga -hartassandet i detta rättfärdigandetorde Wagner om denna skrift af en f. d. vän till hans musik kunna utropa: Gud bevare mig för mina vänner, mina ovänner skall jag nog sjelf reda mig med! Men vi böra ej längre uppehålla oss vid ÅPolens affärer och återvända derföre till de musikaliska företeelserna inom vårt eget samhälle. Det finnes der en framstående musiker, hvars namn vår musikälskande allmänhet ofta och alltid gerna sett på konsertprogrammen, som medbjelpare åt andra, det är dir. Aron Hultgrens. Vi kunna knappast påminna oss att dir. H. ens någonsin för sin egen, uteslutande räkning anordnat en konsert förrän nu, då han till nästa Tnorsdag annonserat en sådan. Konsertgifvarens egen, numera fullt utvecklade talang, hvarpå han vid musikföreingens konsert i Onsdags gaf ett glänsande bevis, hans anspråkslöshet och hjelpsamhet skulle utan tvifvel vara tillräckliga dragniugakrafter för denna konsert, men då han dertill yckats förskaffa sig biträde af våra mest ramstående musikaliska krafter och derigeom satts i stånd att erbjuda ett mönsterprozram, torde han med skäl kunna hoppas på fullsatt salong?, ett resultat, hvilket hvar och B3 st (ff) 3 AA AA mm — LL — Zete D n musikvän helt säkert af hjertat tillönskar för lenne ardetsamme och redbare tonkonstens uttro fvare. na En annan konsert, hvarpå vi vilja fästa lig llmänhetens uppmärksamhet är den, som i må norgon afton gifves af De Svenska nationalfär ångarne. Den gamla Jahnkeska nationaloll ångare-stamtruppen, hrr Rosen, Anjou och I sta orsberg, har med sig förenat tvenne friska all ångarkrafter, här förut väl bekanta, tenoren för r Noetini och barytonisten Zilberg. Under så nin ynnsamma förhållanden torde man kunna och ;yrutspå rikligt bifall och talrikt besök. till Detsamma önska vi på det varmaste den ! lus ;reställniog som i afton kl. 8 e. m. gifves å see rtilleri-teoatern till förmån för enkan Ahlert, ifrå r hvars nödställda belägenhet vi törut och, äm: om vi med glädje förnummit, med framgång bör. kallat allmänhetens välvilja. Programmet uppnu ger de tre muntra lustspelen: Tre förålges kade poliskonstaplar, Min hustrus affärerket h En svartsjuk tokt, I morgon gifvas: redi Mamsell Garibaldi, Den tankspridde (mosam log) och Min hustrus affärer. en Nl här ASA 7 oo ae