Göteborgsposten – 14 november 1872, sida 1

Göteborg d. 14 November 1872. Det har alltid utgjort Sveriges stolthet att vi egt en domarekår, hvars rättrådighet icke med fog kunnat bli föremål för tvekan. Pressens organer, som annars med orädd hand kasta en tviflande kritisk fackla in på samhallslifvets områden, hafva här hållit den tillbaka, såvida de ej velat förlora namnet för attvara aktningsvärda medlemmar i publicitetens tjenst. Det förhåller sig nemligen med domarekären, synnerligast med dennas trämsta korporat:on, Högsta Domstolen, som med Csars hustru: den får ej ens misstänkas. Den förtjenar ej våra misstankar, ty den har hållit sig ren på en tid när konungamakt och hofgunst utlade för densamma sina lockelser och den har förblitvit sjelfständig och oberoende äfven under en senare tid, då sjelfvalde målsmän för folkets majestät sökt ubba honom från det rättas väg. Och väl är det! Ty skulle förtroendet rubbas för rättrådigheten hos våra domare, dessa det offenihgas män med hvilka det egentliga folket mest och närmast kommer i beröring, då rubbades ock en grundval i vår samhällsbyggnad. Från det handlingssätt, som blifvit till regel för aktningsvärda publicister, har i dagarne skett ett undantag, ett undantag på nära håll, ty det har blifvit begånget af — Göteborgs Handelsoch Sjöfarts-Tidning. Säkerligen har ingen, som eger förmåga att tänka öfver juridiska ämnen, kunnat bestrida att frågan om lagligheten af statsrådet Bergströms val till riksdagsman för Stockholm utgjorde ett spörjsmål, vid hvars afgörande skäl och motskäl ovanligt jemnstarke infuono sig. Endast vår kollega på platsen, Hand.o. Sjöf-Tidn., var det förbehållet att fiona saken klar, och när detta hade skett, när han väl funnit och förkunnat sin ståndpunkt var det också klart att han skulle anse hvarje annan ståndpunkt oberätitgad. Och denna gång inskränkte han sig icke till att med teoretiskt öfvermod blicka ned på dem, som efter hans förmenande famlade i mörkret, nej, han stämplade på förband såsom ett fel i viljan hos de dömande det utslag, hvilket möjligen kunde gå hans åsigt emot. Så här utlät han sig när han för sina läsare meddeade nyheten, att frågan om detta val skulle nom Högsta Domstolen företagas till afgörande: Ett är visst, under alla förhållanden, nemligen tt här föreligger en sak, långt vigtigare än t. o m.