Göteborgsposten – 11 november 1872, sida 2

att många ej hinna inplugga de tolf erforder; liga betygen till Maj månad nästa år; dessa arbeta i hoppet att erhålla ännu sex månaders I prolongation. Den sista oktoberdagen gjorde ett lifligt asbrott på lugnet och enformiglicten härstädes. Den gamla betydelsefulla budkaflen — Samloms studenter på Lundagård — hade af en okänd blifvit uppspikad på träden derstädes samt inkastad i Akademiska Föreningens läsrum. Man hviskade man och man emellan om en demonstration af allvarligare art, och lifligt gestikulerande grupper hörde man tala om pereat-rop eller något dylikt. Den 1 Nov. kl. 3 e. w. samlades studentkåren mangrant på Lundagård. Man visste allmänt hvilken professor demonstrationen gällde, men om sättet alt utfora den tycktes man ej blifva onsa. Öfverläggningen härom förlades till Akademiska Föreningens festsal, der ett stormigt möte egde rum. Det namn, som man ej nämnt derute under öppen himmel, hördes nu med förbittring gå öfver hundrades läppar. Den ifrågavarande professorn, som vid tidig ålder hugnades med en profession af det belordringasystem, som en längre tid varit rådande här vid universitetet, är en vetenskapsman, hvars kunskaper ej anses stå i rätt proportion till de fordringar för laudatur, som han lustställt i sitt ämne (de nordiska språken). II vad som väckt studentkårens ovilja mot honom är dels don godtycklighet, med hvilken han förändrar en förut bestämd tentamenatid, hvilket länder ber tentandi till stort men, dels havs ohöfliga sätt mot studenter, som tentera för honom eller hos honom inskrifva sig i filosofiska fakulteten. Missnöjet öfver denna professors despotiska godtycklighet samt utbrotten af hans dåliga lynne hade nu rått sin höjd. Då någon högljudd demonstration ej ansågs tidsenlig, fattade studentkåren det enhälliga beslut, atz med en deputation i spetsen tåga ned till professorns bostad samt stanna derutanför medan de deputerade fullgjorde sitt värt uppe hos professorn, remligen att med. alivarliga ord yrka någon nedsättning at professorns högt uppdritna fordringar i sitt läroämne, göra honom uppmärksam på huru hans krångel med tentamina förorsakat hrr tentangi stort men och bryderi, samt slutligen fordra at honom ett mera humant beteende mot den utanför ståendo studentkåren. Kåren, som derefter begaf sig til professoens bostad, måste dock återvända med oförrättadt ärende, alldenstund han ej var hemma. Deputerade beordrades att senare på dagen göra honom ett enskildt besök, för att få veta vid hvilken timma nästföljande dag han vore benägen att möta sludentkåren i sin bostad. — Lördagen den 2 Nov. samlades kåren åryo till allmänt möte å Akademiska Föreningens sestsal. Deputerado meddelade då, att de öfverskridit gränsen för sitt uppdrag i det att de inlåtit sig i underhandlingar med professorn utan att, såsom förut var öfverenskommet, studentkåren skulle stå såsom en man bakom det af deputerade uttalade ordet. Men professorn hade varit så böllig, han bade helsat på deputerzue, ju, han hade bedt dem sitta ned, och efter en timmas samtal lofvat att något nedsätta de höga fordringarne. Dessutom bade han bedt deputerade till studentkåren frombära sin tacksamma erkänsla för dess värdiga hållving vid demonstrationen. Hvad det ohöfl:ga bemötandet beträffade, så förklarade professorn, alt ett buttert och frånstötande sätt hörde till hans individualitet, och tycktes dermed vilja inlägga en ursäkt för sitt framtida uppförande. Öfverraskade af detta ovanligt humana tillmötesgående, förklarade studentkårev sg nöjd med professorns svar, under förhoppn iw löftet skulle hållas; sammenkomsten u: tes och studentkåren tågade under sång kring Lundagård. Förr i vorldan vara efndanfarnaa 4Ammn.