Göteborgsposten – 11 november 1872, sida 1

ch Falkenberg, skola bibanor läggas till dessa stäler, om bolaget så fordrar. Utom stationerna vid Ielsingborg, Halmstad och Göteborg, skola vid den ingefär 23 sv. mil långa banan anläggas 5 större, 11 mindre och 3 anhalt-stationer. De större statioerna skola byggas af tegel. Af rörlig materiel skall entreprenören aflemna 13 lokomotiver, 55 passagerareoch 300 godsvagnar, 3 postvagnar och 3 snöplogar. Vid Halmstad skall anläggas en reparationsverkstad. Banan skall till alla delar utföras med den soliditet, som fordras för snälltåg med en hastighet af 30 engelska mil i timman. För sträckan Uelsingborg— Halmstad skall jord anskaffas för dubbla spår. — Arbetet skall fullbordas på högst 6 år. Jernvägsföretag i Norge. En norsk man; kapten Nimb, har på ett utländskt, såsom man tror tyskt, sällskaps vägnar inlemnat koncessionsansökan på en jernbana från Kristiania till svenska gränsen genom Smaalenenes Amt. Sökanden anhåller företrädesvis om koncession på en inre linie, men subsid:ärt äfven på en kustbana. Kostnaden för företaget beräknas till 3 mill. spår. Från Kristiania skrifves i Morgenbladet för d. 6 d:s rörande de i telegramatdelningen i Fredagens n:o af G. P. omnämnda, af norska regeringen vidtagna anstalter iör att komma de på Spetsbergen intrusna norska besättningarne till hjelp, töljande: Ångf. Albert är ett starkt, väl bygdt sälfångarfartyg, som af norska regeringen förhyrts af korrespondentredaren hr Fredrik Hansen. Ledningen af expeditionen har uppdragits åt kapt.-löjtn. S. G. O:to, ett val, hvarmed man måste vara särdeles belåten. Kapt.-löjtn. Ottos föregående erfarenhet såsom ångfartygsbefälbafvare på det nordliga Norges kuster, som kapten under en längre tid å handelsfartyg och som d:o å saltängare på Grönlandsbafvet, är en borgen för att leuningen af den förestärnde expeditionen råkat i de bästa händer. Fartygets egentlige siyrman, den tör sin raskbet och djerfhet mer an vanligt bekante Lauritz Hansen, medföljer expeditionen och bör genom sin rika erfarenhet, juhemtad under många ärs ishafsfart, för kapt.löjvu. Otto blifva ett välkommet biträde. Fartyget antages blifva färdigt att asgå om Söndag, och i Kristiania uppkopas stora qvantiteter proviant och audra förnodenheter af olika slag iör att medsändas på denna expedition. Fartyget tår en besättning af 20 man och utrustas samt proviaypteras rikligen, då detsamma dels skall ötverföra proviant åt de infrusne, dels får bereda sig på en vintervistelse vid Spetsbergen. Man amager, att sariyget, sedan det blifvit färdigt att afgå, under vanliga väderleksförhällanden icke behötver mer än en veckas tid för att nå trakten at Spetsbergen. En vigtig del af fartygets utrustning skall bestå i raketer. Genom att uppsända sådana, som gå bögt och sprida ett starkt sken, kan nemligen expeditionen utanför kusten signalera sin närvaro till de möjligen på land sig uppehållande nödställde, hvilka i Spetsbergens drifved ega materialier till att genom brinnande bål visa fartyget, hvar de befinna sig. Blifver det nu utsända fartyget intruset i isen, kan detsamma åter, genom att uppkasta raketsignaler, möjligen också påträffas af de eftersökta, om de befinna sig på vaudriug längs kusten. Första efterspaningarne lära naturligtvis komma att anställas vid Isfjorden, hvarest finnes en svensk proviantdepöt, och dit det icke är osannolikt, att, i hvilket fall som helst, en del af de infrusna begifvit sig. Från Tromsö eller IIammerfest lär, enligt hvad förljudes, intet fartyg komma att afgå, utan kommer expeditionen endast att bestå af Albert. Utgången af en expedition sådan som denna är, tillägger Morgenbladet, till följd af sin natur tvifvelaktig, men vi hafva icke mårkt mer än en tanke has allmänheten, eller den att det är en pligt att göra försöket. Hundra menniskor, utsatta för att omkomma af hungersnöd och brist på vinterbeklädvad i det eviga mörkret under Spetsbergens breddgrad, och dessas familjer i hopplöshet och förtviflan, allt detta tynger mera i vågskälen än hänsynen till de icke obetydliga och möjligen förspilda kostnader, som med denna utrustning kunna vara förenade. Styrelsen, som bär det konstitutionela ansvaret derför att nödiga medel härtill utan stortingets medgifvande tagas irån statskassan, kan efter all rimlighet räkna på nationalförsamlingens fullständiga gillande bäraf vid ett tillfälle sådant som detta. Sillsisket i Norge. Amtmannen i Nordlands Amt inrapporterar på telegrafisk väg till Norges Indre Departement att fetsillfisket i detta distrikt nu är slutadt. Fångsten bar utgjort 114,300 t:r, af hvilka 112,000 t:r antagae blifva handelsvara. Norska tidn. Morgenbladei, som meddelar denna underrättelse, fogar till densamma följande anmärkning: Detta är det andra året, under hvilket setsillfisket i Nordland slår så ovanligen väl ut. Sillfiske har visserligen alltid i dessa trakter, sommarn och vintern igenom, förekommit, men först år 1871 gick det upp till sådan betydenhet, att det förtjenar räknas bland de större fiskena. Förlidet år gick sillen till från Juli till höstens slut och var utbytet då något öfver 120,000 t:r. Från Köpenhamn ekrifves, att den bekante ryttmästare Allan Dahl, som för någon tid sedan besökte Färöarne, inmutat de flesta kollagren på Suderö och att han i Thorsdags dit afsändt en expedition bestående af civilingeniörerna Bohn och Stockfleth samt handl.