Göteborgsposten – 7 november 1872, sida 1

matta framför sängen samt sängoch fönster omhängen. Och priset? 260 francs. Men köparen har ett annat sätt, hvarige nom han kar förvissa sig om att ej bli öfver höfvan uppskörtad. Med undantag af för mö beltillverkningen ha de ifrågavarande magasi Berna icke egna verkstäder. När man kom. mer till dem för att köpa t. ex. ett dussin skjortor, en pendyl eller siden till en fruntimmersklädning och erlagt tredjedelen af det pris som öfverenskommits, så får man i stället för den köpta artikeln en 4bon eller anvisning på något af de största pariserhusen, som handla med sådana varor. Man infinner sig der sjelf eller genom någon annan när man behagar, gör sitt val och prutar som en vanlig kund, och först vid liqviden lemnar man i stället för penningar den bon som man erhållit hos det första buset. Denna tages som kontant för det belopp hvarå den lyder, och hrr Crpins eller Valichs vinst på assären är den rabatt, som de på förhand betingat sig för att till detaljhusen lemna sin klientel. — Denna mekaniem, som är ganska fyndig, är dock ej det aldra anmärkningsvärdaste, utan siffran af de affärer som dessa hus göra och vidlyftigheten at den administration som behöts dertill. Den förra gör för hvardera öfver en half million om året och den senare sysselsätter en ofantlig mängd biträden af olika slag. Expositionen har jemväl sin konstafdelning, men ju mindre man talar derom desto bättre. Det sades att bestyrelsen hade ämnat öppna sina salar för de artister, hvilka hade sett sina taflor refuserade vid den sista salongen. Många, äfven ibland dessa, ha ej lyssnat till kallelsen, ty hela antalet af utställda s. k. konstverk torde knappt uppgå till hundra. Men för visso voro de, kanske på ett par eller tre undantag när, samt och synnerligen värda äran att bli refuserade, ty en svårare samling af machverk är ej lätt att på ett ställe komma öfver. Hvad som deremot i och för sig är beundransvärdt är det artistiska porslinsmåleriet. Någonting så oändligt vackert som dessa blomstervaser, koppar och desertserviser som bär förekomma, har man svårt att se. Det är intressant att jemsöra dessa med de nu så moderna imitationerna af majolika-fsayencer och isynnerhet gammalt Rouennerporslin, som också här äro mycket representerade. Oaktadt dessa senares relativt höga pris och deras utseende, som från skönhetssynpunkt står vida efter eller åtminstone, rättare sagdt, ej gerna kan uppskat tas annat än af kännare, är det nästan uteslutande dessa imitationer som säljas. Det är nu för tiden lika så oundgängligt för en familj som respekterar sig att ha några klumpiga fat och tallrikar med blåmålade ränder och skrofliga kanter (gjordt på fabriken ) upphängda i sin matsal, som att ha denna möblerad med skulpterade gamla ekstolar, om också köpta i närmaste godtköpsmagasin. Vi skulle gerna, oaktadt utställningens ofullkomligheter, ha sett några af Sveriges produkter der representerade, om icke annat för att veta om någonting af vår industri letar sig vägen till Paris, Vår lyx-industai kan endast i ganska få hänseenden täfla med Pariserindustrien, så snart frågan gäller smak i komposition och finess i utförande — det låter måhända opatriotiskt, men det är så; deremot ha vi en icke obetydlig mängd i egentlig menirg nyttiga artiklar, som understiga de franska tillverkningarnes pris, der de icke till och med äro fullkomligt främmande för dessa, och som derföre, om de skickligt sattes i marknaden, skulle snart nog kunna bli uppmärksammade och vinna en betydlig afsättning. Det hade här just varit ett tillfälle att visa dem.