Göteborgsposten – 5 november 1872, sida 3

af Nordostlandets landis eller vid drif-isen, men måste här hafva blifvit öfverrumplade af vinterns ovanligt tidiga ankomst eller af de särdeles svåra isförhällanden, som i år synas hafva rådt i dessa nejder, såsom bevis hvarpå må anföras, att det var d. 19 Sept. ångf. Sophia år 1868 uppnådde sin högsta nordliga bredd, och hon kunde ännu d. 4 Okt. inne bland drif-isen vid 81:a graden framtränga på ett ofruset haf. Man måste således antaga, att icke mindre än 5 fartygsbesättningar, räknande icke mindre än omkring 103 man, alldeles oförberedda blifvit öfverlemnade till en arktisk vinters stränghet utan proviant och utan vinterbeklädnad. Tanken på huru dessa nödställda, hvilka hafva att strida emot de värsta fiender menskliga varelser kunna utsättas för: hunger och köld, på ett eller annat sätt må finna hjelp i sin ytterligt blottstälda belägenhet, är naturligtvis hvad som i underrättelsen härom bemäktigar sig hvars och ens sinne. Det är derför glädjande att, enligt hvad telegrammet från Tromsö gifver vid handen, officiel framställning till norska regeringen redan är gjord derom, att dels en hvalfängstångare från Tromsöe, måtte oförtöfvadt afsändas dit upp med förnödenheter, äfvensom att, enligt hvad man från tillförlitligt håll hört nppgifvas, den norska regeringen tagit saken i öfvervägande och öppnat underhandlingar med den svenska om att äfven uti företaget deltaga. Det torde kunna tagas för gifvet, att, om någon möjlig utsigt till framgång finnes, de båda regeringarne icke skola underlåta att så fort ske kan skicka denna undsättning; men hvilka äro chancerua för att lyckas nu ? Om fartyg, de må vara ångare eller icke, kunde i slutet af November månad komma till de innestängda fartygens närhet, så är det temligen antagligt, att de sistnämnda fartygen, under de båda föregående månaderna, skulle kunnat taga sig ut till öppet vatten. Hamnarne hafva med säkerhet en månad innan expeditionen hunnit dit upp varit tillfrusne, och undsättningsfartygen blefvo sålunda urständsatta att på något bestämdt ställe finna skydd. Undsättningsexpeditionen måste derför vara utrustad icke blott för att besegla ett vid denna årstid ytterst svårnavigabelt haf, den mäste medföra en särskild landexpedition, beredd att der fartyget eller fartygen icke längre, för fast is, kunna komma fram, begilva sig af med förnödenheter för 125 man utom sig sjelfva, oberoende af huru långt de må hafva till land, och dessa förnödenheter måste vara afsedda för en högst betydlig tidrymd, ty som ingen säkerhet kan förefinnas, hvarest fartygen skola återfinnas, måste undsättningsexpeditionen vara beredd att sjelf öfvervintra. Om en sådan undsättning läte sig utföra, då man en gång med goda tillredelser komme till fast is eller land vid en ljus årstid, kölden må vara aldrig så sträng, kan det sättas i fråga, huruvida under en årstid, då drifisen redan börjat tränga på, golfströmmen vikit ifrån dessa trakter och solen midt på dagen befinner sig 5 å 10? under horisonten ) och således i bästa fall endast ett månsken eller skymningsljuset kan leda den navigerande eller till fots färdande, möjligheten att kunna uträtta något kan ha någon sannolikhet för sig eller kan uppväga den risk, som dermed måste vara förenad. Lyckligtvis kan man dock nära hopp, att äfven om de praktiska svårigheter, hvilka sålunda förefinnas, skulle anses lägga hinder i vägen för att nu genast afsända undsättning, detta stora antal personer, fastän de befinna sig å orter, der aldrig mensklig vinterboning annat än under likartade förhållanden varit upprest, likväl skola kunna rädda sig, till dess att solens återkomst i dessa nejder gitver åt hoppet om framgång en annan färg. Det finnes nemligen å Spetsbergen, dels i och för sjelfva polarexpeditionen, nu antagligen inqvarterad i Lommebay, dels för aktiebolaget Isfjordens räkning icke obetydliga qvantiteter lifsmedel och beklädnad att tillgå, om ätven, hvilket tyvärr sannolikt blifver följden, polarexpeditionen derigenom förhindras att företaga sin tillåmnade slädfärd mot nordpolen. Polhemt: har ombord, räknadt från d. 1 November, minst 10,000 dagportioner proviant och vid kap Thordsen i Isfjorden finnas cirka 12,000 6å. cerealier bestående af mjöl, bröd och gryn, 2500 fZ. preserverade potates och grönsaker, 4000 fs. kött, fläsk och torr fisk, samt dessutom andra artiklar såsom socker, tå, salt m. m., hvaraf torde kunna fås omkring 8000 dagportioner. Vid samma koloni finnas äfven icke obetydliga förråd af beklädnadspersedlar. Då tillvaron af kolonien vid Isfjorden är känd af såväl Gladans och sOnkel Adams som fångstfartygens besättningar, får man antaga, att alla; som icke sökt sin väg ned till ÅPolhem eller till något ringa antal stannat qvar vid sina fartyg, begifvit sig till denna koloni. Beräknar man, att Gladans och Onkel Adams folk kommit till Polhems koloni, skulle denna proviant, som der finnes, räcka i 150 dagar för dervarande personer, inalles 65 man, eller till den 1 April, och om de 62 fångst-männen antagas vara komna till Isfjorden, skulle de der befintliga förråden räcka ungefär 130 dagar eller till början af Mars, härvid icke inberäknade, hvarken de lefvande renar polarexpeditionen för med sig eller den jagt som under tiden kan erbjudas. Till beklädnad måste sannolikt till en stor del af fartygens segel blifva använda. Hus och bränsle finnas på båda ställena. Skulle återigen förhållandet vara det, att fartygen blifvit stoppade å sådana platser, att fördelningen emellan kolonierna icke ifrån början blifvit sådan den här beräknats, måste man dock taga för gifvet, att om ett större antal personer inträffat vid någondera kolonien, än som derstädes kunna beräkna uppehälle till dess de rimligen kunna förvänta undsättning, det öfverskjutande antalet sökt sig väg till den andra kolonien, om än derför en väg af allra minst omkring 100 nautiska mil måste under vintermörkret tillryggaläggas, ty ehuru raka vägen mellan båda platserna endast är 70 mil, kan denna svårligen väljas, enär den går öfver en i evig is och snö inhöljd platå. Ehuru man således icke kan frigöra sig all oro, måste man dock hoppas, att, om äfven regeringarna uppskjuta att sända den hjelp hvilken, om den komme att afgå nu, likväl, till följd af den ringa utsigt att lyckas, som förefinnes, nödvändiggör afsändandet af en ny expedition tidigt på våren, de saknade ändock skola kunna lyckligen återföras hem. — D Ö