Göteborgsposten – 5 november 1872, sida 3

Svenska noräåpolsexpeditionen. Gårdagens N:o af Stockholms Dagblad innehäller under ofvanstående rubrik följande intressanta artikel: Under de senaste dsgarne hafva rykten varit i omlopp derom, att briggen Gladanoch lastängaren ÅOnkel Adam, som medtöljde ePolhem till Spetsbergen för att derstädes aflemna de för Polhems öfvervintring afsedda förråd, antagligen blifvit i dessa nordliga farvatten infruena tillika med åtskilliga norska fångstfartyg. Då samtliga dessa fartyg, utom Polsnem, voro fullkomligt oförberedda på en dylik eventualitet. kan man hafva anledring till oro för de talrika sartygsbesättningarnes öde äfvensom grundad farhåga, att den med så allmänt intresse omfattade Nordenskiöldska expeditionen måste anses misslyckad. Vi bafva derför vändt oss till en wan, som bäst af alla bör vara förtrogen med och förstå att bedöma dessa förbållanden, och af honom erhållit följande uttalande i ämnet: Då den 1 November passerat, utan att man afhört II. M:ts lastbrigg Gladan?, hvilken, enligt bestämda order, samma dag skolat vara åter i svensk hamn, synes det sannolikt, att detta fartyg, tillika med det i Göteborg för den svenska polarexpeditionen förhyrda ängfartyget Onkel Adam, blifvit af naturhinder tvunget till en oförberedd öfvervintring i de arktiska regionerna, och denna förmodan styrkes ytterligare genom ett från Tromsö ingånget telegram af d 30 Okt., att 6 der hemmahörande fängstfartyg med tillsammans 62 mans besättning, hvilka vanligen före Oktober månads ingång bruka återkomma ifrån sin sommarfångst i Spetsbergsfarvattnena, äfven uteblifvit. Det har derför synts angeläget att i allmänna tidningarne få sammanförda alla de data, hvaraf man är i besittning, på det att såväl anhöriga till dem som ofrivilligt nödgats stanna borta, som den stora allmänheten, må sättas i tillsällo att rätt bedöma icke allenast de faror, för hvilka våra polarfarare må vara utsatta, utan äfven möjligheten tör deras räddning. Briggen Gladan under befäl af löjtnant G. v. Krusenstierna och med 25 mans besättning, afseglade f:ön Sverige d. 3 Juli direkte till Advent bay å Speitbergen, dit ankomsten skedde d. 25 s. m., afgick sedan d. 4 Aug. i sällskap med Polhem mot norden med förboppning att i närheten af Sjuöarpe kunna landsätta sin innehafvande last af boningshus, renmossa m. fl. förråd för den svenska polarexpeditionen samt att derefter få återvända hem, men hindrades redan vid Norsköarne (Spetsbergens NV. ända) af drifis att komma längre förr än d. 1 Sept., då de båda fartygen åter kunde fortsätta, hvarefter de d. 2 inlöpte i Hinlopen Strait, med Lomme-bay till destinationsort. Enligt till Norge återkomna fångstmäns utsago skulle nemligen denna plats, enär Nordostlandet var genom is otillgängligt, hafva blifvit bestämd till Polhems öfvervintringsstation. IIuruvida (;ladan efter ankomsten dit blifvit infrusen eller under färden derifrån af drifis eller nybildad is stoppad, kan icke med någon visshet sägas, men det torde icke hafva lyckats komma till vestra kusten, enär denna vanligen ända in i Oktober plagar vara isfri och således hemfärden derifrän obellindrad. Har 4GIadank lemnat Polhems station, medför det utom den egna besättningen en vetenskapsman (d:r Kjellman) en konservator och 4 man af Polhems sommarbesättning, således inalles 31 man. Dä Gladan icke antogs komma att besegla andra farvatten än de, som under sommarmånaderna pläga vara isfria, är hon icke försedd med hvarken proviant, beklädnad, bränsle eller annan utredning för en öfvervintring. Onkel Adam förhyrdes i Göteborg för att öfverföra de förråd, hvilka Gladan och Polbem icke kunde inlasta, och som hennes expedition icke torde varit beräknad att räcka längre än tre månanader, lär för den omkring 12 man starka besättningen icke heller några vinterförråd hafva medförts. sOnkel Adaminpasserade i Hinlopen den 3 September och måste otvifvelaktigt finnas i Gladans närhet. Fångstfartygen hafva vanligen ingen annan utredning med sig än det ytterst nödvändiga och kunna icke ega något ombord för sitt uppehälle eller sin beklädnad under en vinter, utöfver det renkött och de isbjörns-, renoch skälbudar, deras fångst under sommaren kan hafva inbragt. De äro dåliga fartyg, och det skydd de kunna lemna mot klimatets stränghet är alldeles otillräckligt. Ilvar och när dessa fartyg mött hinder för sin hemfård, som vanligen beträdes i början af September, kan endast gissningsvis bestämmas. De bruka uppehålla sig vid kanten