Göteborgsposten – 4 november 1872, sida 1

uppgjord i teorien, men deremot mindre väl beräknad i praktiken, eller att industrien i allmänhet håller sig tillbaka för det närvarande, för att endast bereda sig på den stora utställningen i Wien nästa år, eller att man rentaf tröttnat på alla dessa många små expositioner (det fiasco som den i Lyon gjort och den ringa uppmärksamhet, som kommit den i London till del, synas antyda det senare) — alltnog, den stora planen har i verkligheten kommit att realisera sig temligen slätt. Den franska industrien, utom Paris, är ganska litet representerad, den parisiska mindre än medelmåttigt, den utländska, med undantag af ett par små sändningar från Holland och Belgien, icke alls. Att denna utställning icke vunnit anklang i de nordiska länderna, har sin naturliga förklaring genom den samtida i Köpenbamn, och man finner derföre t. ex. Sveriges namn endast nämndt i föroning med hr Guillemots Jönköpings-tändstickor, såvida man ej vill räkna utställningen af ett magasin för snickeriverktyg, som bär titeln Svenska grufvorna och en dito af en vinhandlare, som kallar sig H. M. konungens af Sverige hofleverantör. I allmänhet kan man säga, att det hela mera liknar en ofantlig bazar än en systematiskt ordnad exposition. Ursprungligen var det bestämdt, att utställningen skulle omfatta 10 grupper med icke mindre än 50 särskilda underafdelningar eller klasser. Iläruti hade man lyckats att få in ungefärligen allting som brukar förekomma på vanliga stora expositioner, och när dertill kommer att en klass, den 47:de, omfattar diverse föremål som icke förekomma inom någon af de andra afdelningarne, så är det klart att utställningens karakter af åconomie domestique snart nog skulle gå förlorad. För öfrigt bröts genast ifrån början klassfördelningen i afseende på placeringen, så att de mest olika föremål nu stundom träffas vid sidan af hvarandra. Det hette också i programmet att ej blott fabrikanternas utan äfven arbetarnes namn skulle upptagas och att belöningar skulle tilldelas de utmärktaste af dessa sistnämnda. Detta torde ingenstädes ha blifvit iakttaget. Till andra märkliga fel i anordningarne hör, att ingen katalog finnes uppgjord, äfvensom att (en vanlig anmärkning vid alla utställningar, men här ännu vigtigare än annorstädes!) priserna på de utställda artiklarne merändels saknas. Med allt detta har emellertid utställningen blifvit temligen mycket besökt, sedan den hunnit bli litet allmännare känd, Bestyrolsen gör ock sitt bästa att locka dit folk genom hvarjehanda anordningar: hvarje dag under några timmar ges en rätt vacker konsert; sångföreningar (orphons) från olika håll låta alltsomoftast höra sig för att täfla om pris, likaså jagtfanfar-blåsare (pigeurs) och militärmusikkårer och om Söndagarne anställas experimenter och förevisningar af de alltsedan belägringen så populära brefdufvorna. Slutligen är också, hvad som bland fransmän är en helt naturlig sak, sjelfva lokalen mycket prydligt och vackert anordnad. Den väldiga salen i Industripalatset vid ChampsElysges — det heter alltjemt industri-palatset, ehuru det ömsevis användts till skönkonst-, åkerbruks-, blomster-, hästoch hund-expositioner, till koacertsal och embetsverk — är genom sjelfva sin storlek imponerande, och om man också icke gerna kan föreställa sig att arbetsklassen för sin husliga ekonomi skall kunna hemta mycket gagn och nytta af t. ex. konstgartnernas små förtjusande miniatyrträdgårdsanläggningar, eller af de mångfaldiga salongsoch parkspringvattnen at olika system eller ens af de här och der anordnade tapetserarekabinetten med deras lyxmöbler, de gigantiska väggspeglarne icke till förglömmande, så gör allt detta såsom dekoration i allt fall en magnifik effekt, och utställningen förtjenar väl ett besök för en gång. Att deremot lemna en utförligare redogörelse för densamma, kan ej ifrågakomma och skulle neppeligen intressera svenska läsare. Emellertid förekommer åtskilligt, som är af allmännare intresse och förtjenar uppmärksammas. Det skulle sålunda vara att vänta, att vid en exposition af denna art skulle förekomma mycket hörande till de anstalter, som äro särskildt upprättade af eller för arbetarne. På sådana anstalter, både af filantropiskt och praktiskt syfte, är Paris aldeles otroligt rikt; välgörenheten, den kristliga kärleken uppträda bär under vida mera storartade och nya former än någonstädes annars i verlden, och om ej företagsamheten kan sägas vara större än i flera andra stora samhällen, så är man deremot här så begärlig på att försöka alla nya AAAA (—— lory något otåligt. Om ni skall