Göteborgsposten – 2 november 1872, sida 2

skulle hafva innestående i sparbanken mellan 6 och 700 rdr. Drougge gjorde i början svårigheter, men lät slutligen beveka sig till att lemna det begärda lånet på en månad mot en provision af 20 rdr. IIan kom dock snart underfund med, att han gjort en sämre affär, ty det befanns, att sparbanksboken var förfalskad, i det nemligen två poster, den ena på 450 och den andra på 200 rdr, blifvit af Möller sjelf inskrifna i densamma. Följden af denna upptäckt var den, att Drougge anmälde förhållandet på detektiva polisafdelningens kontor, och efter vidsträckta eftelspaningar lyckades det slutligen två konstaplar, tillhörande denna afdelning, att tå reda på Möller, som för Drougge uppgifvit sig vara handlande, men för kort tid sedan lemnat Norstedtska boktryckeriet och låtit anvärfva sig som fältsignalist vid pontonierkåren. Möller medgaf genast den mot honom gjorda angifvelsen och omnämnde tillika, att han i sällskap med då varande mekaniske arbetaren, numera fältsignalisten A. L. Sernqvist förstört de upplånta penningarne, med undantag af 14 rdr, för hvilka han inköpt en gräddkanna af nysilfver, som han skänkt bort åt ett ogift fruntimmer af sina bekanta. Sernqvist blef i anledning deraf hörd samt erkände, förutom hvad som enligt Möllers berättelse låg honom till last, att han i en annan persons namn skrifvit en räkning på försåldt mjöl, hvilken Möller skulle hafva i beredskap för att i händelse af behof för Drougge dokumentera sig som handlande. Denna försigtighetsåtgärd var dock öfverflödig, ty D. fann sig fullt belåten med Möllers ord och hans sparbanksbok. Upptäckten af ofvannämnda brott har gifvit anledning till att en mängd andra stölder kommit i dagen. Polisen hade nemligen någon aning om, att Möller och Sernqvist tillgripit flera af de ytterrockar, som vid åtskilliga tillfällen under eftersommaren bortkommit på offentliga ställen i hufvudstaden, och då de tilltalade härför blefvo ansatta, erkände de båda, att de gemensamt olofligen tillegnat sig sju ytterrockar, nemligen två i Berns salong, två på Djurgårdsteatern, en på Alhambra och en på Dramatiska teatern samt en på Operakällaren, hvarjemte de äfven vidgått, att de ur två juvelerarebodar stulit fyra guldringar, hvilket allt de hos åtskilliga pantlånåre hypotiserat. En del af dessa pantlånare voro vid förhöret tillstädes och en af dem erbjöd sig att utan ersättning återlemna två hos honom pantsatta guldringar, hvaremot de öfriga fordrade att återfå sina penningar. Egarinnan till den bortskänkta gräddkannan har redan förut till polisen öfverlemnat densamma för att tillställas den person, för hvars penningar den blifvit inköpt, eller husegaren Drougge, hvilken sålunda får tillfälle att göra sig betäckt för åtminstone någon del af den öfverenskomna räntan, om han också måste underkasta sig ledsamheten att förlora hela kapitalet. Målet uppsköts för flera pantlånares hörande. — —— LA F——-— moon