Göteborgsposten – 2 november 1872, sida 2

Från Stockholm. Dråp m. m. Befälhafvaren för den vid Marieberg förlagda fyrverkarekåren inkom förl. Tisdag till poliskammaren i Stockholm med en skrifvelse, deri han tillkännagaf att Fredagen d. 25 Okt. tre vid kåren anställda personer, neml. fyrverkaren n:r 9 Allenius, n:r 17 Wirän och n:r 19 Björklund, blifvit utanför Kungsholms tull illa slagna och skurna af pontonierer. Sedan genom polisens åtgöranden tre personer blifvit anhållna och tagna i förberedande förhör, såsom skäligen misstänkta för våldet, hölls i Thorsdags i poliskammaren förhör med de anhållna, hvilka voro pontoniererna n:r 57 Carl Fredrik ISjögren, n:r 54 E. Englund och n:r 59 Alfr. Axner. Efter Dagens Nyheter meddela vi om detta förhör följande: Efter det polismästaren uppläst rapporten, hvilken bl. a. innehöll att n:r 17 Wiren aflidit i följd at det honom öfvergångna våldet, och afhört några i målet inkallade vittnen, skreds till förhör med de tilltalade, dervid Axner omtalade att han Fredagsnatten blifvit väckt af Sjögren, hvilken föreslagit såväl honom som Englund en promenad åt tullen till. Som Axner trodde att det var fråga om att uppsöka några bekanta fruntimmer, hade han villigt medföljt, dervid vägen tagits öfver ett 8 fot högt plank. Utanför tullen hade de sammanträffat med fyrverkarne, men påstod sig Axner då varit på så långt afstånd, att han ej kunde se hvad som passerat; dock medgaf han att Sjögren någon stund efter sammanträffandet med fyrverkarne återkommit och yttrat, i det han visat en afbruten knif: han har fått nug. Englund, härefter hörd, medgaf att han kastat en större sten, som träffat hufvudet på en af de anfallne fyrverkarne. Polism.: IIvarför kastade du stenen?... Var du full eller galen? inglund: Nej, det var jag inte. Potism.: Kan du förklara hvarför du begick dådet, då ? Englund: Necj. Polism. (till Sjögren): Nå, hur gick det till det här? Sjögren: Jag hade sutit inne på 12 dygns arrest och ville ut och gå. Så sade jag åt kamraterna att vi skulle gå ut. Vi klättrade öfver planket och träffade så fyrverkarne. Jag vill säga att vi för jemnan äro i gräl om flickor, syrverkarne och vi. Jag gaf en af dem vi träffade två knifhugg i ansigtet. Så sprang den och så kom Englund och gaf den andre ett slag i hufvudet med en sten, hvarpå jag gaf äfven den fyrverkaren ett knifhugg i ansigtet. Polism.: Det var två det, men den tredje? Sjögren: Det var på återvägen ... Jag slog honom på axeln... Polism.: Förolämpade han er... sade han något till er? Sjögren: Neej. Polism.: Nå, ni slog honom på axeln, säger ni; och sedan? ... Sjögren (med fräckt lugn och fullkomlig uppriktighet): Sedan gaf jag honom ett knifhugg i ansigtet, så att bladet på fällknifven sprang af och blef sittande qvar. . Polism.: Du hade icke haft något att göra med honom förut? Sjögren: Nej, inte alls. Polism.: Hvad är Sjögren för landsman: Sjögren: Oländing. Polism. (lifligt): Det sade jag ju när jag fick se karlen .. (Till åklagaren): Är det något vidare för dagen? . Åklagaren (stadsfiskal Cederborg): Ja, jag vill upplysa om det egendomliga förhållandet, att Sjögren (hvilken man då ej misstänkte för mordet å Wirn) var kommenderad å garnisonssjukhuset den dag hans offer afled, och blef det just han, mördaren, som skickades med dödsrapporten rörande Wirn till Marieberg. Polism. (till Sjögren): Var det så? Hvad tänkte du d Sjögren (ändtligen med någon rörelse): Jag... jag tyckte inte omeet. Målet uppsköts tills i dag för inhemtande af läkarebetyg öfver de å lasarettet liggande sårade och för obduktionsprotokolls erhållande öfver den aflidne. (Lifmedikus Liljewalch har anmält att den afbrutna fällknifsklingan satt qvar i såret, då W. undersöktes). Bedrägeri och stöld. För en tid sedan infann sig en hos boktryckarefirman Norstedt Söner anställd arbetare vid namn P. F. V. Möller hos husegaren L. P. Drougge, boende å Ladugårdslandet, med anhållan att få låna 200 rdr mot pant af en honom tillhörig sparbanksbok, enligt hvilken han