Göteborgsposten – 1 november 1872, sida 1

VET ONE BOR Åmsentdus! Göteborg d. 1 November 1872. Vi fortsätta i dag det utdrag ur senaste femårsberättelsen för Göteborgsoch Bohuslän, hvars början återfinnes i vårt nummer för d. 25 Oktober. Hvad importen beträffar steg införseln af spanmål betydligt under periodens trenne mellersta år. Denna stegring häntyder naturligtvis på missväxt inom landet och det är derför med fögnad man ser siffrorna betydligt sjunka i uppgiften för 1870, det år då vorkningarne af goda skördar åter börja visa sig. Att spanmålen härvid företrädesvis införes förmald har sin naturliga grund i de dymedelst lättade transportkostnaderna — ett större värde importeras nemligen sålunda i mindre volym — men man kan draga i tvifvelsmål, huruvida ej den ofullkomliga beskeffenheten af våra förmalningsanstalter något litet bidrager till de stora beloppen importeradt mjöl. Man ser för år 1870 spanmål andra slag (än hafre) exporteras till en qvantitet af 167,770 k.f., allt i oförmald form. Vore det ej troligt att åtminstone detta skulle substituera en del af det från utlandet ingående mjölet, i stället för att nu utskeppas för att söka sig marknad till lågt pris, om fullt lämpliga medel till dess förädlande (rior och qvarnar) här sörsunnos? I de flesta af södra Sveriges städer finnas ångqvarnar, hvilka arbeta stor skala; ännu saknas dock en sådan i Göteborg. De importartiklar, i hvilka en konstant tillväxt röjes, äro förnämligast: parafin och fotogen (beroende på den större roll dessa lysämnen nu spela i den enskilta hushållningen), stenkol och koks, redskap och maskinerier, ull och framför allt bomull. Tillväxten härutinnan visar sig ännu mera storartad, om en jemförelse anställes med föregående femårsperiod. Man finner då att införseln af de ofvannämnda lysämnena stegrats 211 00 (en förökning som endast öfverträsfas at rägmjölsimporten, 355 4, och af ståvgjernsimporten, 249 4) samt att importen af bomull ökats 111 Y. I allmänbet tyckes dock vår stadsimport ej hatva vunnit en fullt så kraftig utveckling som dess export. Att. sockerinförseln ej så obetydligt minskats vid jemförelse med förhållandet för perioden 1861—1865, är måhända en för hela vårt land gemensam företeelse, beroende på den inhemska hvitbetsindustriens växande betydenhet. Men att importen af artikeln kaffe under hela femårsperioden ej tilltagit mer än 5 samt att densamma. under år 1870 altog med 212 mill. (å, vid jemförelse med året 1869, samt med 2 mill. eå vid jemförelse med åren 1867 och 1868, utgör ett underligt faktum. När man härmed sammanlägger den omständigheten, att, såsom bekant är, Göteborgs tulluppbörd under de första åtta månaderna af innev. år urderstiger den samtidiga uppbörden år 1871 med mer än 200,000 rdr, medan uppbörden vid Stockholms och Malmö tullkamrar äfven i år betydligt stigit, vore man nästzn frestad antaga att det område, på hvilket vi afsätta vära importartiklar, minskats. Man erinre sig att just från år 1870 börjar, i följd af goda skördar, konsumtionsförmågan åter att tilitaga hos vårt folk. Vid bibebållet affärsområde borde således vår införsel under dessa år alltjemt ha företett växande, ej aftagande siffror Förklaringsgrunder gifvas visserligen egnade att betaga det anmärkta förhållandet något af sin vigt. Det är sålunda t. ex. tydligt att de ökade snabba kommunikationsmedel, hvilka sätta Göteborg i lätt samfärdsel med de stora europeiska marknaderna för kolonialvaror — England och Holiand —, minska nödvändigheten för härv. köpmän att innehafva stora lager, enär en order afsedd att fylla deras förråd kan från nämnde platser på några dagar effektueras. Kolonialhandeln härstädes har derföre tullt naturenligt börjat blifva indirekt i stället för direkt. Men ändock torde en fara, som ej bör ringaktas, ligga i det anförda faktum. Man känner å annan väg att Stockholm från. norr och Köpenhamn från söder bemöda sig att knyta affärsförbindelser å orter, för hvilka J. Göteborg hittills utgjort stapelplatsen. Minkas vår stads afsättningsområde på ett håll, A måste ersättning sökas på ett annat, ty i motsatt fall blifva varorna dyrare, enär den! honom med undantag af ett kullt, 14 var omöjliot