Göteborgsposten – 31 oktober 1872, sida 1

— ——————— om han verkligen var på väg att bli botad från den sjukdomen. — Jag beböfver ej säga dig huru bra du ser ut, fortfor han i glädtig ton. Ditt utseende är lika förtjusande som det alltid varit. — Ems var förskräckligt, utbrast miss Vallory. Jag var outsägligt glad öfver att komma derifrån. Hvad tyckte du om ditt landställe? Det måste ha varit en temligen tråkig vistelseort eller hur? — Det blef tråkigt — på slutet. — Du tyckte således bra om det i början? frågade den unga damen med en den obetydligaste sammandragning af de oklanderliga ögonlocken. Hon var icke särdeles nogräknad i sådana afseenden; men nog skulle hon ha föredragit om han sagt att han funnit lifvet förhatligt utan henne. — Nej, det var icke alls ledsamt — för en vecka eller så der omkring. Stället är gammalt och pittoreskt, trakten deromkring förtjusande. Dessutom fanns det godt om fisk, och jag är, som du vet, road af fiske. Jag kommer bestämdt att göra en resa dit nästa år. — Jag har aldrig kunnat fatta huru en menniska kan finna intresse af fiske. — Och jag har länge förgäfves försökt utfundera hvad en qvinna kan ha att säga sin modehandlerska under halfannan timmas tid, svarade mr Walgrave med köld. Augusta Vallory smålog -— ett kallt och hårdt småleende. — Du har väl förmodligen funnit det något tråkigt