Göteborgsposten – 28 oktober 1872, sida 1

mor, hvilken han vid mera förtroliga tillfällen med stolthet omtalade såsom en ovanlig bibelkristen och en i allo utmärkt qvinna. — Några bref, Cuppage? frågade mr Walgravo i det han kastade sig i sin favorit-länstol och såg sig omkring i rummet. Det var ett mycket behagligt rum med cn vacker utsigt öfver Thamesfloden. Det var ett komfortabelt rum som bar prägeln af den mans individualitet, hvilken det tillhörde, och mr Walgrave var förtjust i detta rum. IIans böcker, hans pavper, hans pipor, alla de saker som gjorde lifvet behagligt för honom, voro här. I detta rum hade han arbetat under de sista sju åren, allt sedan han börjat förtjena penningar på sitt yrke, och bokhyllorna hade cfter hand under hela denna tid blifvit fyllda, hvarje volym uppsatt af honom sjelf och i öfverensstämmelse med hans speciella smak. Han började att bli försonad med ombytet från det skuggrika gamla huset i Kent med dess parfym af tusentals blommor som doftade in genom hvarje fönster. London var dystert och smutsigt och tråkigt, men han hade hvad han satte värde på — böcker och fullkomlig komfort. — Jag tror att jag blifvit skapad till en gammal ungkarl, tänkte han. Jag skulle knappt vilja lemna dessa rum för att bebo ett palats såvida — såvida det ej vore med Grace Redmayne. Sällsamt att en landtbrukares dotter, uppfostrad i en provinspension, skulle utöfva mer inflytando rå mig än någon qvinna som jag förut träffat —