Göteborgsposten – 26 oktober 1872, sida 1

till mötes, under det att det förklaras vara en IIednings Tanke, att Danmark, innan det närmar sig till Tyskland, vill hafva Nordslesvig tillbaka. På denna inblandning har den danska pressen svarat i starka ordalag, men äfven värdigt; att de äro till en del personliga, är den norske skaldens eget fel, ty han ställer sjelf fram sin egen person i förgrunden. Feedrelandet bl. a. innehåller en artikel, ur hvilken vi vilja återgifva följande, emedan vi sett en svensk tidning på ett allt annat än objektivt sätt framställa samma blads uppträdande härutionan: Ingen menniska med sundt förstånd kan vilja bestämma vårt program, d. v. s. vår framtida lifsverksamhet, efter pangermaniska drömmar och en diktad verldshistorisk mission, det måste utgå från de i våra verkliga förhållanden gifna vilkoren och kan endast omfatta möjligheter, hvilka ligga inom mensklig synvidd. Ja, hade vi valet mellan olika riktningar, då kunde visserligen vid valet alscende fästas äfven vid aflägsna myndigheter; men vi ha intet val. Vår lifsverksamhet måste uteslutande riktas på att bevara såväl vårt andliga och nationala lit som vår politiska tillvaro, och den måste i det väsentliga riktas inåt, på alla goda krasters ömsesidiga utveckling genom en klok användning af friheten. Det är helt visst äfven vår pligt att bereda oss till. försvar af vår sjelfständighet genom de bästa möjliga yttre medel; men vårt kraftigaste medel till säkerhet skall alltid vara utvecklingen af en sådan medborgerlig duglighet, att den tillvinner oss andra folks aktning och tillit. Vi kunna omöjligen förpligta oss till att aldrig komma i fientligt förhållande till Tyskland; ty vi veta ju alls icke, om ej just Tyskland skall angripa vår sjelfständighet, eller i allmänhet hvilken roll detta mäktiga grannfolk skall i en framtid spela i Europa. Ilvarje förbund, som lofvar skydd åt vår sjelfständighet eller gilver utsigt till helande af vårt söndrade land och tolk, är det vår pligt emot oss sjelfva att söka; men ingen sörbindelse är önskigare för oss än den med våra nordiska brödratolk ... Det är ficremot alldeles omöjligt att tillbjuda Tyskland fred och vän kap, så länge det i det danska Sönderjylland håller t kött och blod i nationel och politisk träldom; äfven om dess uppförande der icke tydligt visade oss, att ett sådant anbud skulle bli med hån tillbakavisadt eller endast mottaget som en underkastelse, så kan endast den råda oss till slikt, hvilken ej har den ringaate känsla för ett folks värdighet. Vi hata ej tyskarne, derför att vi icke kunna älska dem; men vilkoret för vår vänskap känna de, och billigare kunna de icke köpa den. Den dag, då det danska folket, utan att ha ernått sin rätt, tigde om vänskap och nåd, vare sig i Berlins förmak eller på Björnbakska tfolkmöten, den dagen skulle det hafva förlorat all moralisk rätt att letva. Ar det hedendom? Nåväl, då förklara vi oss för hedningar, och vilja ej hafva något med voplandsk kristendom att skana, Tilläggas må här, att Bjönstjerne Björnson under fransk-tyska kriget följde sitt tolks stämning och sjöng mot Tysklands eröfringalusta. Den svängning han sedan gjort, lär förskrifva sig från hans besök i Göteborg, då han ingafs föreställningar cm en stämning bos det svenska folket, hvilken vi kunna tryggt försäkra honom icke finnes, lika litet som vårt landtmannaparti skall få det stora Synet, som utgör hans slagord. Flera omständigheter göra det emellertid nödigt att närmare följa dessa agitationer, hvilka man gerna ekulle vilja ha äfven ötver Sveriges gräns; och vi skola ingalunda lemna dem ur sigte. Väderlekstelegrummet af gårdagen från pariserobservatoriet till härv. handelslörening meddelar att stormbyarne äro i dag starkast vid Englands aydvestra udde cen uppträda i hela vestra delen af Europa. Nya Teatern, Offenbachs operettPrinsessan af Tröbizonde uppfördes i går afton för särdeles godt hus och under stigande bifall. Fru Bergström, som nu för första gången uppträdde härstädes, återgaf titelrollen på ett sätt, som tillvann henne publikens bitall. Hon är begålvad med icke stor, men sympatetisk röst, som hon, någon osäkerhet här och der oafsedd, visste att väl auvända. Förtjenstfullt utfördes isynnerhet duetten mellan prinsen, m:ll Wiborg, hvars röst märkbart utvecklat sig i fyllighet. Mill Fehrnholm hade äfven i går för första gången härstädes en roll, i det hon utförde Reginas parti. Försedd med ett behagligt ytve, synca hon likvål vara fullkomlig nybörjerska. Ilennes diktion är ännu skarp och maneren litet gauches; men vi tvilla ej om, att hon kan med arbete och under en god ledning bli af gagn sör vår scen. Öiriga roller voro fördelade som förut, och mal yilander samt hrr. Wagner, Sjöberg (hvars sång lisliigt applåderades) och hr Iängh voro hvardera förträffligt inne i sina partier. Körerna gingo bra, och Prinsessan synes ännu ingalunda vara lastgammal på scenen. i morgon uppföras lustspelen ÅFroama önskningar och Örverstens Måg för andra gången, hvarjemte gifves det muntrande lustspelet De båda Dötve — således ett lockande program. Offentlig föreläsning. I går afton fortsattes föreläsningev ölver Den förhistoriska tiden i Sverige och behandlade d:r Hofberg dervid den Yngre jernåldern. Tal. inledde föredraget med en intressant skilArine om skilnaden mellan denna ålder från don äl.