Göteborgsposten – 25 oktober 1872, sida 1

Detta var en mycket beqväm filosofi, och för den verldsligt sinnade man, hvilken ämnade skapa sig ett namn ceh en förmögenhet och lefva ett sådant lif som tycktes honom bist värdt att lefva, var den mycket tillfredsställande — mon kanske oj fullt så trösterik för den flicka som gifvit honom hela sitt hjerta och lemnades qvar att vegetera tillsammans med en obildad jordbrukare. Dagarno gingo. Veckan var nära sitt slut. Tant Ianna skref för att underrätta sin familj om att Priscilla Sprouter hade en förvånande helsa, och att barnet var fullkomligt friskt, samt att hon, mrs James, skulle med Guds hjelp vara tillbaka tidigt på Måndags morgonen — i tillräckligt god tid för att vara med om tvätten. Detta blef en signul till Hubert Walgraves uppbrott. Han ville ej möta matronens forskande blickar under det förändrade förhållande hvari han stod till Grace. Den landtliga idyllen hade varst länge nog. Det vore bäst att den finge ott plötsligt slut. Och likväl räknade denne 9) Forts; fr. N:o 243.