Göteborgsposten – 24 oktober 1872, sida 1

Bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 20 Oktober. Ehuru det redan var temligen allmänt kändt, att konung Carl XV hade skänkt sina dyrbara samlingar till svenska staten, åstadkom ändå framlidne konungens i Posttidningen offentliggjorda testamente en lika stor som angenäm öfverraskning. Denna gåfva är i alla afseenden kunglig och den rikaste som någonsin tillfallit staten. Det är naturligtvis omöjligt att beräkna det kapital, som dessa samlingar representera, ty en mängd artiklar äro unika och kunna ej i penningevärde uppskattas. Ganska tidigt, redan som kronprins, började framlidne konungen samla medeltidsoch orientaliska vapen och länge gick hans samlingshåg i den riktningen. Hans gemål medförde till Sverige en väl icke stor, men desto mera utvald samling af ytterst sällsynta porsliner; denna samling väckte genast konungens lifligaste intresse och det kungliga paret täflade sedan om att öka och utvidga den; sällsynta artiklar af glas och emalj uppsöktes och inköptes äfven efter hand och många artiklar erhöllos ock som gåfvor dels af den öfriga k. familjens medlemmar dels af enskilda personer. Allt som genom köp anskaffades blef frikostigt betaldt, och derigenom räddades en mängd artiklar, som annars hade gått ur landet. Då konungen i sitt testamente icke ens antydt hvar samlingen af porsliner, glas, emaljer o. d. skall förvaras, men det väsendtligaste deraf redan är uppställdt på Ulriksdal och kändt är att framlidne konungens afsigt var att der bilda ett särskildt museum, så torde grannlagenhet fordra, att denna id i berörda hänseende respekteras. Framlidne konungens samling af nordiska konstnärers taflor är så talrik, att den icke torde kunna i nationalmuseum blifva väl placerad, med mindre än att åtskilliga taflor af utländska konstnärer efter hand undanflyttas, ty fastän det påståendet ofta gjordes, då nationalmuseum byggdes, att ett sekel skulle gå om innan de för taflor afsedda rummen kunde blifva nödtorftigt fyllda, har erfarenheten redan visat att utrymmet börjar bli knappt. Det var troligen just med anledning häraf, som framlidne konungen med förkärlek omfattade den tanken att på Ulriksdal låta uppföra ett annex till slottet, i hvilket han ville inrymma sin samling af taflor. Det torde icke blitva en lätt löst uppgift att i den redan väl fyllda lifrustkammaren kunna bereda utrymme för framl. konungens vapensamling, hvilken redan för några år sedan uppgick till öfver 3000 nummer. Många af dessa vapen äro så sällsynta och dyrbara, att de för att blifva åskådliga icke böra tilldelas för knappt utrymme. De till staten testamenterade skulpturarbetena ega äfven ett högt konstvärde, ehuru deras antal icke är stort. Det till nuvarande konungen testamenterade möblemanget i de två stora våningarne på slottet är af utmärkt beskaffenhet och deribland förefinnes en mängd artiklar af stort konstnärligt värde. Kändt är att framlidne konungen har inköpt ett stort antal gamla, väl arbetade möbler, hvilka, då så erfordrades, blefvo med dryg kostnad restaurerade, och kändt är att på detta möblemang, hvaraf konung Carl erhöll en del såsom gåfva af enkedrottningen genast efter Oscar I:s död, sparades hvarken kostnad eller omtanka för att i alla afseenden göra det både smakfullt och praktfullt. De möbler i k. slottet, som utgöra statens egendom, äro jemforelsevis icke af framstående beskaffenhet eller af synnerligt värde. Men framlidne konungen egde ännu en samling, om hvars disposition han samtalvis yttrade sig till flera personer, ehuru den i testamentet icke blifvit omnämnd. Denna samling var konungens bibliotek, uppgående till öfver 20,000 band. Deribland förekommer en mängd ytterst dyrbara planchverk, unika praktexemplar af böcker samt manuskripter, de sistnämnda af stort historiskt värde. Konungen lärer haft för afsigt att disponera denna samling till införlifvande med det akademiska biblioteket i Upsala; men orsaken hvarföre denna tanke icke gick i fullbordan, är icke närmare känd. Biblioteket tillfaller nu såsom arf kronprinsessan at Danmark och kommer följaktligen att utföras. Enligt gammal plägsed kommer bouppteckningen efter framlidne konungen att förrättas af justitiestatsministern, nu biträdd af chefen för hofförvaltningen frih. K. Åkerbjelm. Såsom kronprinsens och kronprinsessans af Danmark fullmäktig vid bouppteckningen kommar an af daraa fnbtang-a att Hörvora