Göteborgsposten – 23 oktober 1872, sida 2

lHandelsunderrättelser-. Ehuru en ny vecka förflutit och fastän engelska bankens ställning under densamma vunnit en, om ock obetydlig, förbättring, i det reservens proportion till ansvarighetssumman tilltagit med 3 24 — fortfar likväl nämnde banks styrelse att hålla diskontot uppe vid den för ett land med normal räntefot af 3 2, ovanligt höga räntesatsen af 6 24. Men har ej banken just vid detta sitt förfaringssätt, vid dessa manipulationer med diskontot, ådagalagt en hög grad af förutseende? Visa icke förhållandena att styrelsen i allo haft rätt? Man har under sistlidna veckan varit vittne till att bankerna i Amsterdam och Antwerpen höjt sitt diskonto, att i Ryssland uppstått en penningklämma som på vissa orter, f. ex. i Riga, antagit nästan krisens karakter, och att allmänna penningmarknaden i England, som i början diskonterade till 43 sedermera höjt räntan till 51 2, dymedelst ju erkännande att bankens räntesats var berättigad. Ifrågasättas kan emellertid om ej de nämnda företeelserna endast och allenast varit nödvändiga följder af engelska bankens beslut. Vi ha förut omnämnt att engelska marknaden visar en sådan finkänslighet, att en uppåtgående notering å jernvägspapper i Eogland vid underrättelse om diskontoförhöjning i Wien slår om i baisse och att Englands bank anser sig berättigad att höja sitt diskonto endast för att undgå en möjlig fara af att utlandets penningmarknad skulle vilja låna för stor del af dess kontanta behållning. Huru mycket större skäl är det icke då att en statsbank, sådan som t. ex. Amsterdams, vid den verkliga fara som för honom uppstår, när ett så mäktigt och närbeläget penninginstitut som Englands oskäligt höjer diskontot, till samma punkt åtminstone närmar sin räntesats. Skilnaden mellan de å förra stället gällande 312 och de å senare stället gällande 6 9 var för stor att ej en den metalliska valutans tillfälliga emigration med thy åtföljande återinvandring samt kanske omsmältning och nyprägling skulle behöfva befaras. Likväl höjdes ej räntan mer än till 4 24 så att en marginal af ej mindre än 2 procent fortfarande består mellan de båda bankerna. Allmänt måste naturligtvis, vid den tilltagande ömtåligheten af och det växande sammanhanget i de internationella förbindelserna samt vid den stora betydelse som Englands bank eger, inflytandet