Göteborgsposten – 23 oktober 1872, sida 1

åt honom. Men se till allt med dina egna ögon och gif dina befallningar åt slogtaren med egen muv. Gif ej Jack och Charley alla katrinplommon vi ha i puddingar. Jag behöfver katrinplommonen till annat då jag kommer tillbaka, och om de nödvändigt vilja äta sig sjuka af frukt, kunna de tillgripa den nerblåsta frukten i trädgården. Jag skulle också gerna vilja se örngottsvaren fiat och prydligt lagade då jag kommer hem. Miss Toulmin skulle ha gjort mycket bättre om hon lärt dig att lappa linne än sitt parlez vous Francais. — Jag skall göra så godt jag kan, tant, sade Grace ödmjukt. Skall ni bli länge borta, måntro? — Huru kan jag säga det barn? Om Priscilla och barnungen må väl, så skall jag ej stanna mer än en vecka på sin höjd. Men hon har en ömtålig kroppskonstitution, och iogen kan veta hvilken vändning det kan bli. Jag skall ej stanna längre än behöfligt är, derpå kan du lita. Nu går jag in i förmaket för att omtala förhållandet för mr Walgry. Grace satte sig ner vid det öppna fönstret och tänkte öfver hvad hon hört. Hennes tant skulle resa bort — dessa skarpt vaksamma ögon skulle aflägsnas från henne; en vecka af nästan fullkomlig frihet — hon kunde ej hindra sig från att tänka, att hon i sin tants frånvaro skulle få vara mera tillsammans med den man hon älskade. Hon visste att han varit tvungen att vara ganska diplomatisk för att då och då kunna tillbringa en stund tillsammans med henne utan att väcka misstankar. Nu skulle det bli helt annat. Under en hel lycklig vecka skulle de kunna