Göteborgsposten – 17 oktober 1872, sida 1

6444 — BP Rb Till yttermera visso hafver Jag detta testamentet i tillkallade vittnens närvaro egenhändigt underskrifvit, som skedde å Stockholms Slott den 3 Februari 1872. CARL. Att Hans Maj:t Konung Carl XV med sundt och fullt förstånd samt af fri vilja förklarat ofvanstående för oss till innehållet obekanta handling innefatta hans yttersta vilja samt densamma egenhändigt undertecknat, få vi, för sådant ändamål tillkallade och på en gång närvarande vittnen härmed intyga. Stockholm den 3 Februari 1872. John Lillishöök. Henrie Gyllenram. Nya Teatern. Tisdagens föreställning, hvarvid uppfördes skådespelet En Arbetareaf Dietrichson, gafs inför återigen en fullsatt salong, och det oaktadt sina flere fel i kompositionen intressanta stycket följdes med spänd uppmärksamhet af publiken, Hr Wagner, hvars framsteg äro märkligt stora, utvecklade som Stephenson en dramatisk kraft utan öfverdrifter och en sann pathos, hvilka förtjona allt beröm. Samma skådespel gifves återigen i morgon. Offentlig föreläsning. Fil. d:r Herman Hofberg fortsatte i går afton sin föreläsning öfver den förhistoriska tiden i Sverige. Denna föreläsning hade till föremål Stenäldern, och omfattade tiden för menniskans första bosättning och vistelse i landet. Tal. redogjorde på ett särdeles sakrikt sätt om stenfolkets efterlemnade vapen och bohagsting. Isynnerhet i deras grafvar påträffas dylika intressanta fornlemningar från dessa förgångna tider, i det der gömdes de dödes forna effekter och vapen. Deraf inhemta vi. att dessa de första vårt lands bebyggare, i det naturtillstånd de befunno sig, dock ganska sinrikt förskaffat sig medel till jagt och fiske, och fastän dessa redskap af sten och flinta voro högst ofullkomliga är de likväl egendomliga för oss att känna. Bland redskap för jagt och fiske egde de sålunda spjut och harpuner, knifvar och ljuster, samt yxor och kastpilar. I dessas kastande och handterande uppnådde de ofta sällspord skicklighet. Till kläder begagnades de fälda djurens hudar! hvilka med verktyg och sydon, icke olika nutidens tränålar, tillsömmades och voro lika för man och qvinna, bestående af kolt och benkläder, sammanhållna med ett bälte. Genom i grafvarne funna ben af tama husdjur kan äfven den slutsats dragas, att ehuru jagt och fiske utgjorde deras egentliga hufvudnäring, de dock idkade boskapsskötsel ock kanske äfven något åkerbruk. Då man icke funnit spår efter några slags boningar eller bygda tillflyktorter för stenfolket, är att förmoda att de tillbringade sitt lif i jordhålor eller, som lapparne ännu i denna dag, i skinntält. Att de egt kännedom om eldenskan äfven bevisas af åtskilliga lemningar. Derefter öfvergick tal. att beskrifva de grafvar man upptäckt till vidare belysning af denna tid och gaf en liflig skildring jemte upplysande planscher öfver den berömda Aevallagrafven och Åsahögen i Qvistofta i Skåne, samt begrafningssättet under denna ålder. Sedan tal. i en kortare redogörelse gjort en öfverblick öfver dagens ämne, afslutade han detsamma, för att nästk. Lördag öfvergå till Bronsåldern, dess kultursursprung och senare utveckling. Föreläsningen var besökt af ett talrikt auditorium, som följde densamma med mycket intresse och derefter togo närmare kännedom om de planscher och fornsaker, med hvilka d:r Hofgren velat illustrera sina föredrag. Dödsfall. Enligt underrättelse från Marstrand afled derstädes, efter en längre tids sjuklighet, i förgår kontrollören vid härv. postkontor, Ol. Joh. Widell, nära 64 år gammal. Han hade, på grund af sin sjuklighet, åtnjutit årslång tjenstledighet under åtskilliga år; i helsans dagar var han en nitisk och samvetsgrann arbetare i det allmännas tjenst och många vänner sakna pu i honom en trofast och uppriktig broder, en hjertegod och mot alla välvillig menniska. Sin kontrollörsbefattning härstädes tillträdde han år 1855. Öfversegling. Vid 5-tiden i går e. m. inträffade att då ångf. Prins Oscar skulle gå in till skeppsbrokajen detsamma straxt inom s. k. Bomshålet i Hamnbassinen påseglade, på utsegling varande, jakten Två Bröder, hemma i Skärhamn och förd af skepparen Anders Jonasson, med den påföljd att jakten, som var lastad med pudrett, genast sjönk samt nämnde skeppare jemte besättningskarlarne Olaus Jonasson och Lars Johan Jonasson kommo i vattnet samt voro nära att drunkna. De räddades dock alla lyckligen af ynglingen Anton Bergh, sem skyndade till stället med en eka. Ehuru endast omkr. 14 år gammal utvecklade den raske ynglingen, som är en son till bankkassör Conr. Bergh, en ovanlig sinnesnärvaro och rådighet vid ett dylikt kritiskt tillfälle och torde dessa hans förtjenster otvifvelaktigt ha föranledt till att de trenne nödställda sjömännen blefvo räddade. Fabriksinrättningar i Göteborg. Vid början af innevarande år funnos inom staden och dess område 78 fabriker och manufakturinrättningar förutom 13 sådana som ej begag