VII. Det stod ett litet ovalformigt bord vid ändan af matsalen — litet i jemförelse med de långa festborden på hvardera sidan om salen, men beqvämt lemnande plats för tolf eller fjorton personer, ett bord vid hvilket prins-regenten dinerat med några få utvalda då hela traktens adel var samlad för utt egna honom sin hyllning — och det var på detta bord som mr Walgrave ville att man skulle utbreda innehållet af mrs Redmaynes korgar. Han hjelpte sjelf till med att breda ut duken och räckte Grace knifvar och gafflar lika snabbt och behändigt som om han varit en van vaktmästare. — Sådana här tillställningar förekomma ej sällan i min umgängeskrets i London, sade han, och det är ej första gången jag hjelper till att duka ett bord under en dylik utflykt som denna. Bevars hvilket kalas ni tillredt, mrs Redmayne! Jag bad att ni skulle taga med er en helt enkel matsäck och i stället har ni lagat rätter som skulle anstå en lordmayorsfest. Men lita på att jag skall göra heder åt anrättningarne. Nu, Grace fortfor, han, skall ni taga plats vid ändan af bordet och föreställa lady Clevedon; jag skall sätta mig vid andra ändan och vara sir Hubert. Mr Wort, ni skall taga plats vid lady Clevedons högra sida; mrs Redmayne, er måste jag anhålla att få ha vid min sida och de öfriga kunna placera sig hvar som helst. (Forts.)