Göteborgsposten – 12 oktober 1872, sida 5

Ilvarjehanda. Kejsaren af Japan, eller Mikadon, såsom han egentligen benämnes, liknar på intet sätt de föreställningar vi göra oss om japanesarne efter dem man sett här i Sverige. Så berättas från Yokohama följande om mikadons inträffande derstädes. Den 15 Augusti anlände under kanonernas dån den japanesiska flottan, hvarpå mikadon befann sig. KI. 8 på morgonen kastades ankar, flaggades, mannades rå och två omå ängslupar jomte tvenne båtar satte nig i rörelse mot engelska tullhuset, der mikadon skulle landstiga. Derstädes hade församlat sig en samling af omkring 200 personer, perser, tuneser, negrer, fransmän, kineser, tyskar, italienare, engelsmän och amerikanare, hvilka till höger och venster upptogo en del af landstigningsbryggan, hvilken saknade all prydnad. Den första båten som lade till vid bryggan landsatte trenne, att döma efter deras rikt smyckade europeiska uniformer och hufvudbonader, höga embetsmän. De stego i land och inväntade den kejserliga båten, i hvilken mikadon satt, omgifven af trenne ministrar i svarta europeiska hofdrägter med hatt och värja, samt trenne uniformerade officerare. Den unge kejsaren är storväxt för att vara asiat, 5 fot och 10 tum lång, smärt, med något mörk ansigtsfärg, som flertalet af förnäma japaneser, samt en god, vördnadsbjudande hållning. Änsigtet är smalt, med ett lugnt uttryck och dragen bära den mongoliska prägeln. Hans mörka ögon föllo med lifligt intresse på de omgifvande föremålen. Han var klädd i en rik europeisk drägt, mörk frack med guldbroderier, mörka pantalonger med guldränder, ett slags sjöofficershatt och slutligen vårja med förgyldt fäste, hvilket allt han visste att med värdighet uppbära. Endast de europeiska stöflorna tycktes förorsaka honom någon olägenhet. Etterföljansvärdt. Polistjenstemännen i Breslau begagna sig för närvarande af en nyuppfunnen s. k. Mjölkknif, med hvars tillhjelp man på det noggrannaste kan utröna hvarje förfalskning af mjölk, till och med till hvilken procent den blifvit förfalskad eller försämrad. Polisen har under flera dagar anställt dylika undersökningar bland mjölkförsäljarne och hvarhelst de påträffa några sådana underslef slås mjölken ut i rännstenen. Dessa åtgärder komma fortfarande dagligen att företagas. Ombyte förnöjer. En förpaktare i närheten af Temesvar i Ungern hade i sitt stall två hästar och två oxar, hvilka han icke ansåg värda ens det foder han måste föda dem med. Då han icke hade tid att sjelf besöka marknaden i staden, anmodade han en af sina bekanta, som ämnade sig dit, att taga med de båda hästarne och antingen sälja eller byta bort dem. En annan af sina bekanta lemnade han i uppdrag att förfara på samma sätt med oxarne. Den gode förpaktaren hade ock vändt sig till rätta personer, ty redan påföljande dagen hade de båda ombuden afslutat en god affär för förpaktaren. Den ene meddelade honom nemligen att det visserligen varit omöjligt att sälja hästarne, men att han med en mellangift af endast 80 gulden utbytt dem mot ett par utmärkta oxar; och den andre berättade att han varit lycklig nog att utbyta de dåliga oxarne, som knappt bestodo af annat än skinn och ben, mot ett par dugtiga hästar, och detta med endast 50 gulden emellan. Om man nu erfar att förpaktaren, då de bortbytta kreaturen hemfördes, i desamma igenkände sina egna, kan man lätt tänka sig den glada min han gjorde vid denna goda affär. En efterräkning. Öfverrevisionskammaren i Postdam har för närvarande fullt upp att göra med att granska alla de räkningar som datera sig från tysk-franska kriget. Dess noggrannhet går in i de minsta detaljer och ingen post, om än aldrig så obetydlig, undgår en kritisk granskning. Då dess domslut dessutom är utan appell, handlar det utan afseende på personer. Nyligen berättas grefve v. Moltke sjelf ha varit utsatt för en efterräkning från nämnde kammare. Under kriget hade nemligen till chefen för generalstaben lemnats ett skålpund snus och rikskassan derför debiterats med 1 thaler 10 sgr. Öfverrevisionskammaren har nu härvid anmärkt, att statskassan på intet vis kan belastas med utgifter för enskildes privatbehof, och fältmarskalken har ålagts att återbetala beloppet, hvilket i parentes sagdt endast genom ett misstag af miltärförvaltningen blifvit betraktadt såsom en officiel post. Kontorstelegrafer. Londons börstelegrafbolag har för afsigt att å sina abonnenters kontor inrätta telegrafiska tryckapparater, som endast intaga 11 tums utrymme och genom hvilka abonnenterna utan vidare besvär erhålla underrättelse om börsernas ställning och affärer. Detta system är redan för 5 år sedan infördt i Amerika. Bolaget håller på egen bekostnad apparaterna iordning och förser dem dagligen med tärg och papper, vid hvilket tillfälle jemväl efterses om de befinnas i behörigt skick. Abonnementspriset blir 50 pund st. årligen.