Göteborgsposten – 10 oktober 1872, sida 2

känner mr Wort skall det ej bli svårt för er att få sc stället. — Jag har sett det en gång, svarade han något trånvarande, men jag skall ingenting ha emot att gå dit ännu on gång. En vacker gammal byggnad med ståtliga omgifningar. Synd ett det skall förfalla, eller hur? — Jag tror att det snart skall komma att restaureras, svarade Grace förhoppningsfullt, hvarefter hon meddelade främlingen allt hvad hen visste rörande sir Francis Clevedon och sannolikheten af att hans gamla slägtinge snart skulle dö och genom den förmögenhet hon efterlemnade sätta honom i tillfälle att öfvertaga fädernegodset. Mr Walgrave lyssnade med så modstulen min att Grace plötsligt tystnade, något sårad af föreställningen att hennes ord tråkat ut honom. Han tycktes knappt märka afbrottet i samtalet, utan gick under några minuter framåt, fördjupad i tankar, tills han vaknande upp ur sitt drömmeri, plötsligt vände sig mot henne och började ett nytt samtalsämne rörande gårdsbruket, hennes tant och onkel, hennes kusiner och hennes sång. — Jag hoppas att jag ej störde er, sade hon då han yttrat någon kompliment med anledning af den ballad han hört henne sjunga. Jag är mycket road af musik — det är snart sagdt mitt enda nöje; men om jag hade trott att den störde er — — Jag anhåller att bli störd på det sättet hvarje afton, ehuru jag ej tror att det skall synnerligen gagna mina juridiska studier. Ni tycker således om musik? Det