Göteborgsposten – 10 oktober 1872, sida 2

U—nder debatterna om krigsbudgeten har det gått ytterst lifligt till inom den österrikiska delegationen i Pest. Den tyska pressen i Osterrike hade som bekant gjort mycket väsen af kejsarmötet i Berlin, hvilket skulle beteckna en fast allians med det nya tyska. riket, genom hvilken Rysslands slaviska intriger skulle balanceras och kejsarmötets alltför länge dåliga finanser kunna upphjelpas derigenom, att Osterrike skulle, tack vare Tysklands stöd, vara i stånd att minska sin armebudget. I stället för denna väntade lindring eller åtminstone bibehållande af status quo i krigsbudgeten har krigsministern Kuhn begärt både förhöjda anslag och förlängning af de värnepligtiges tjenstetid från två till tre år, eller will likhet med hvad som gäller för Tyska Riket. Den tyska oppositionen inom delegationen, som ledes af medlemmar af den forna doktorsministören, IIerbst, Giskra o. 8. v., vill icke gå in på dessa fordringar. Vid sammanträdet d. 3 d:s uppstod en liflig debatt ang. utgifterna för trossmaterielon. Utskottets ordf. påstod, att om staten hade ordentliga diplomater, så måste de kunna på minst 10 veckor förutsäga ett krig. Uerbst. I fjor fanns det mera sannolikhet för ett krig; men efter kejsarmötet har ju Andrassy gifvit oss de fredligaste försäkringar. Hrigsministern. Vi måste i fredstid draga försorg för kriget; derför äro vi soldater. Giskra. Det är märkligt, att man alltid hänvisar oss till främmande staters exempel. krigsministern. Jag stödjer mig endast på krigshistorien och min egen erfarenhet från 1859. Grefve Andrassy: Äfven om man icke hyser fruktan för krig, måste man likväl städse vara beredd att ånyo rycka i fält. Österrike intager en defensiv ställning, men just derför kan det lättare än en offensiv stat helt oförväntadt få sig en krigsförklaring på halsen. Den preussiska generalstabens berättelse om-kriget år 1870 visar tydligt, att en offensiv stat bäst råder öfver sitt öde. Dessutom måste man taga i betänkande, att just då fem närmaste åren i Europa äro temligen osäkra. Om vi intill 1877 fått behålla freden, skola måhända alla makter nedlägga vapnen! Oaktadt detta Andrassys uppträdande, beviljade delegationsutskottet endast halfva den begärda summan. Vid sammanträdet d. 4 d:s kom det till en ännu häftigare sammanstötning. Krigsministern fältmarskalk Kuhn förebrådde Herbst, att han förvrängde hans ord, hvilket IIorbst förnekade. Då Herbst beskyllde krigsministern för, att han låtit uppföra kaserner utan delegationens bevillning, svarade denne i hetsig ton, att han handlade uteslutande i statens intresse och att en sådan brist på förtroende, som den österrikiska delegationen f. n. visade honom, (skulle göra det till en omöjlighet för honom att behålla sin portfölj. Senare yttrade sig likväl krigsministern något lugnare. De liberala tidningarne i Wien vilja ogerna, att Kubn skall afgå, emedan man vid hof— ——— Från Utlandet.