Göteborgsposten – 9 oktober 1872, sida 2

på de gmla böcker som funnits före hans ankomst och vände så tillbaka till bordet vid fönstret. — Jag tror det är bäst att jag skrifver till Augusta, sade han för sig sjolf, i det han öppnade en portfölj. Naturligtris väntar hon ett bref. Ivad kan jag skrifva om? — skall jag utbreda mig i förtjusta loftal öfver blommorna der ute i trädgården eller öfver flickans röst som jag hörde i går afton? Det finnes ej många ämnen för en Horace Walpole på Brierwood; men något måste jag skrifva. Ilen tog fram ott stämpladt papper och började: Min köra Augusta! — (Hon är den enda Augusta jag känner, sade han för sig sjelf, så att det skulle vara ett fel mot logiken att kalla henne käraste). Min kära Augusta! Jag vill blott skrifva ett par rader för att underrätta dig om att jag är vederbörligen installerad på Brierwood, ett gammalt ställe som är behagligt nog, men fasligt tråkigt. Jag har läst alla tidningarne, och jag fruktar att jag skall bli nödsakad begifva mig till aftonsången i Kingsburys kyrka, blott derföre att jag omöjligen vet hvar jag skall göra af mig hela dagen. Jag tycker mig se huru förskräckt du blir då du läser föregående lättsinniga punkt! Men jag vill taga min skada igen för allt hvad jag utstått af din favorit mr Reredos, i S:t Sulpicekyrkan, genom att för en tid öfvergå till hedendom. Jag förmodar att du som bäst håller på att diskutera predikan medan jag skrifver dessa rader, och sedan tager du en promenad till Kensingtonträdgården, der du spatserar fram ooh tillbaka, undrande öfver alla de sällsamma varelser ur samhällets