Göteborgsposten – 9 oktober 1872, sida 1

TXYNästa morgon var klar och varm — en verklig Junimorgon. Det var en Söndag och klockorna i Kingsburykyrkan började en sammanringning, hvars ljud kom klart och vackert öfver de mellanliggande ängarne och trängde in genom Hubert Walgraves öppna fönster samt blandade sig in i en dröm som han hade och hvari han tyckte sig vara långt borta från Brierwood i ett hus i West-end, der han lyssnade till en röst, hvilken ej var så ljuf som Grace Redmaynes. Klockorna väckte honom slutligen och han såg sig omkring med en gäspning, belåten att finna sig vara qvar i det lugna landthusct. — Himlen vare tack för en lugn dag! tänkte han. Ingen ceremoniel gudstjenst i en kyrka med tretio graders värme, ingen tråkig och stel middag med långa pauser i