en nigning lemnade rummet, ej litet förundrad öfver Londonherrns slöseri att sitta och läsa vid fyra ljus. — Jag förmodar att sådant är vanligt der uppe i London, sade hon för sig sjelf. Stackars folk, de äro väl allesammans nästan blinda af den myckna röken! Ä Mr Walgrave läste till dess klockan var närmaro tre; derefter vedorqvickto han sig med en cigarr, drack ett gias kallt vatten och gick långsamt upp till sin sängkammare — samma rymliga gammalmodiga rum i hvilket Richard Redmayne tillbragt så många oroliga nätter under funderingar på sina bekymmer. — ——— — LK