Göteborgsposten – 8 oktober 1872, sida 1

Sept., då samtlige i hufvudstaden boende komitsledamöter voro tillstädes, för resultatet af sin resa och meddelade en mängd högst intressanta uppgifter. Några af dem skola vi här meddela. IIr JuhlinDannfelt hade ansett det vara af vigt att före utresan till Wien inhemta upplysning at och öfverlägga med den af danska komiten för utställning i Wien utsedda kommissarien, som nyss återkommit från ett besök i Wien, hvarföre han vid utresan tagit vägen ötver Köpenhamn. Derigenom erfor han att det Danmark anvisade utrymmet inom industripalatset befunnits otillräckligt, med hänsyn will det stora antalet utställare — då redan ölver 220 — som till deltagande i utställningen anmält sig, och att Danmark derföre vore villigt att till Sverige-Norge afstå nämnda utrymme, omkr. 300 qvadratmetres, för den händelse sistanförda länder ville till Danmark öfverlemna det öppna gårdsutrymme af c:a 1200 qvadratmetres som anvisats till deras disposition, å hvilken gård Danmark i så fall hade för afsigt att anordna dess utställningslokal. . Vid ankomsten till Wien hade den svenska komissarien på det mest förekommande sätt emottagits af generaldirektören för utställningen — frih. v. SchwarzSenborn — som, oaktadt den oerhörda mängd af göromål med hvilka han vore öfverhopad, vid tre särskilda tillfällen medgifvit hr Dannfelt längre samtal och i alla hänseenden visat största tillmötesgående. I afseende på utrymmet för den svenska utställningen hade öfverenskommits att Sverige-Norge skulle på sätt Danmark föreslagit afstå från den öppna gårdsplanen, hvars öfvertäckande och instängande ansågs medföra en kostnad af omkr. 40,000 rdr, men deremot erhålla Danmarks andel i industripalatset med c:a 300 qvadratmetres, hvarigenom till de förenade rikenas disposition komme ett utrymme inom nämnde palats af något öfver 800 qvadratmetres. Dessutom beviljades Sverige att i palatsets midtelparti — den 8. k. rotundan — anordna sådana större utställningar, som i form af trofter kunde lämpa sig för denna hedersplats, börande teckningar af dessa utställningar möjligast snart öfversändas: vidare skulle erforderligt utrymme beredas såväl i maskinafdelningen som i två andra byggnader — den ena för landtbruksredskap, den andra för näringsmedel — hvilkas uppförande nyligen beslutits, samt att till förvaring af fiskvaror och andra för värme ömtäligare utställningsföremål källare kostnadsfritt skulle upplåtas. Om förslaget att utställa prof. Molins fontän i bronz, kommer till verkställighet, har generaldirektören förklarat sig villig att till densamma upplåta det förnämsta hedersrummet inom hela utställningen, äfvensom att i väsentlig mån bidraga till bestridandet af dermed förenade kostnader. Med anledning häraf taga vi för afgjordt, att om en sådan utmärkelse kan komma ett svenskt konstverk till del, torde icke blott prof. Molin utan äfven Stockholms stadsfullmäktige böra befrämja företaget, och den omständigheten att fontänens uppsättande på här afsedd plats, blefve fördröjd, anse vi af jemförelsevis mindre vigt under antydda förhållanden. Generaldirektören hade likaledes förklarat sig villig att sjelf ikläda sig den garanti intill ett belopp af 10,000 rdr, som af en svensk snickerifabrik fordrats såsom vilkor för utställande at en landtlig sommarbostad (villa). Till svensk utställningsbyrå tjenlig lokal skulle kostnadstritt upplåtas, men anhölls att till möblering af densamma mätte användas uteslutande svenska möbler, företrädesvis tillverkade såsom husslöjd, hvilken i utlandet redan tillvunnit sig uppmärksamhet, äfvensom att i nämnde byrå måtte anbringas en byst eller ett porträtt af komitens ordförande (d. v. hertigen af Östergötland). På det enträgnaste anhölls om ett svenskt folkskolebus — Sveriges yppersta utstallningssföremål — med fullständig inredning och undervisningsmateriel, och är generaldirektören villig att lemna kostnadsfri grund för denna byggnad inom den industripalatset omgifvande park. Likaledes förordades varmt och framhölls vigten af anordnandet af en möjligast fullständig utställning af våra saltade, rökta eller på annat sätt konserverade fiskprodukter; och uttrycktes den önskan, att i sammanhang dermed en svensk restauration måtte anordnas, genom hvilken kännedom om och begärlighet å många nordiska hittills i södern föga eller alls icke kända matoch dryckesvaror lättast skulle kunna spridas och en god afsättning af densamma derigenom med säkerhet beredas. Med anledning af den starka lukt, som vanligen åtföljer fiskvaror, vore det dock önskligt att Sverige i likhet med andra länder, ville för denna del af utställningen anordna en särskild byggnad. Afven begärdes att den åtta hästkrafters ångslup, som från Motala mekaniska verkstad till deltagande anmälts, måtte under utställningstiden hållas i gång å Donau, eller annat vattendrag inom Wien, på det kännedom om detta förträffliga, der hittills okända, men af behofvet högt påkallade fortskaffningsmedel måtte spridas. Inom den svenska afdelningen af industripalatset borde en byst af Carl XV uppställas, och derjemte anhölls att tvenne framstående alster af svensk plastisk konst i marmor eller gips måtte insändas, för att jemte sådana från andra europeiska länder i industripalatsets långskepp nppställas. Synnerlig vigt lades derpå att Sverige måtte möjligast fullständigt deltaga såväl i den s. k. exposition des amateurs, som i de specialutställningar, hvilka afsåge att lemna en åskådlig bild af landets kulturtillstånd. Katalog öfver den svenska utställningen borde utarbetas i två upplagor. En kortfattad, blott upptagande utställarne och deras produkter, hvilken katalog borde i manuskript insändas till generaldirektören omedelbart efter d. 1 nästinstundande Januari; en annan åter beskrifvande, försedd med möjligast fullständiga statistiska uppgifter, denna helst tryckt i Sverige. Till förvaring af packlårar, hvilket vid föregående verldsutställningar medfört mycket besvär och dryga kostnader, komme en särskild byggnad att uppföras, hvaruti utrymme finge hyras mot en låg atgitt. Då svårighet sannolikt skall uppstå att under tiden närmast före utställningens öppnande finna tillgång på dugliga arbetare för rimligt pris i Wien, tillråddes att medtaga sådana från Sverige, till hvilkas inhysande bostad skulle beredas äfvensom billiga restaurationer anordnas.