Göteborgsposten – 5 oktober 1872, sida 2

(Insändt, Spöke. De hvilkas minne går så långt tillbaka i tiden, som till början af 1850-talet, kunna väl erinra sig, hvilken uppståndelse en från Amerika importerad humbug, borddansen, väckte härstädes. Under lång tid utgjorde detta märkvärdiga fenomen, beroende af hemliga och öfvernåturliga krafter, nästan enda samtalsämnet såväl på börsen som i enskilda kretsar. Experimenter härmed var den tidens enda sällskapsnöje, och tidningarne, alltid känsliga för stora och följdrika upptäckter, redogjorde samvetsgrannt för desamma — såvidt de yckades. Men så kom den alltjemt tråkiga prosan, nu i form af en artikel i Times, och gjorde med ens slut på detta poetiska och uppfriskande tidsfördrif. Det var Faraday, Europas dåvarande förste fysiker, som med sin kända skarpsinnighet och vana vid subtila undersökningar pröfvat fenomenet och deruti funnit — ingenting öfvernaturligt, blott vanlig muskelkraft, hvilket han i nämnde artikel ådagalade. Experimenterna med och talet om det öfversinliga fenomenet upphörde nu alldeles och tviflarne gladdes öfver ännu en öfvervunnen fördom. Huru öfverraskande var det då icke, att detta, såsom man hoppades, längesedan fördrifna spöke, skulle ånyo framträda — och detta på en offentlig föreläsning! Föreläsaren gjorde sig. härvid all möda att genom attester från furstar, presidenter, statsmän och vetenskapsmän — kända och okända — konstatera fenomenets onaturliga verklighet, men han glömde Faraday, den ende kompetente undersökaren! Märkvärdigt! Den som med så mycken omsorg samlat fakta från verldens alla kanter och så omständligt redogjorde för tillochmed småstadsmamsellernas experimenter borde väl icke varit okunnig om ett så afgörande faktum. Eller låg det måhända icke i föreläsarens intresse att framdraga vederläggningar, utan blott bevis? Men äfven dessa voro nog svaga, t. ex. de åberopade borddansningsexperimenterna härstädes, vid hvilka, såvidt de lyckades, bedrägeriet, det medvetna eller omedvetna, var alltför tydligt för den uppmärksamme iakttagaren. Vi vilja här blott erinra om ett fiffigt anlagdt försök af elever vid ett härv. läroverk, hvarigenom man ville inbilla de troende, att borddansen var ett induktionsfenomen! Åro nu öfriga af föreläsaren åberopade försök af samma art, så bevisa de just motsatsen af hvad han ville bevisa. Att experimentera är en vida svårare konst, än ban synes ana. Skall en kraft undersökas, måste alla andra på fenomenet inverkande krafter aflägsnas eller upphäfvas. Vid huru många af de anförda experimenterna har denna vetenskapliga metod blifvit använd? Säkerligen på intet enda, ty då hade resultaten blifvit noll. Men att då, utan att hafva förvissat sig om huruvida icke de ifrågavarande fenomenen berodde af helt naturliga orsaker, anföra dem såsom bevis, genom hvilka man vill förleda allmänheten att tro på trolldom och vidskepelse, är minst sagdt obetänksamt. Vi boppas dock att ingen af föreläsarens bildade åhörare är så lättrogen.