Göteborgsposten – 5 oktober 1872, sida 2

Från Utlandet. Det var ej utan, att såväl Thiers som öfriga regeringsmedlemmar och moderata i Frankrike en tid trodde, att Gambetta skulle fortfarande intaga den återhållsamma ställning, som han en tid synbarligen bemödat sig att visa verlden, under det han tillochmed burit i dagen en viss courtoisis emot den gamle Thiers. Onekligen skulle Frankrike må bäst, om Gambetta kunnat fullfölja denna sin en tid åtminstone hysta afsigt. Men hans agitatoriska lynne och våldsamma sinnelag stodo ej ut med att bära band på sig för länge, och nu har hans inre tanke exploderat. D. 26 Sept. hölls i Grenoble hos redaktören för tidningen Råveil du Dauphin6 ett möte, bevistadt af c:a 1200 personer och sammankalladt med anledning af Gambettas ankomst dit till staden. Gambetta besteg också vid tillfället tribunen och höll ett tal, hvilket är dagens ÖEvenement i Frankrike och väckt stor uppståndelse i Thiers närmaste omgifning, likasom det tvifvelsutan äfven obehagligt berört den gamle presidenten sjelt. Detta tal betraktas allmänt som vensterns politiska och val-program, hvilket skall följas af det radikala partiet, då kammaren åter öppnar sina sammanträden, hvarför ett närmare omnämnande af detsamma torde vara lämpligt. Gambetta började med attuttala sin harm öfver ett tillkännagifvande från prefekten, hvilket uppklistrats på gathörnen och innehöll förbud mot firandet offentliger af revolutionens årsdag af 1789. Han sade: Vi lefva tyvärr i tider, då man förbjuder sammankomster af män, hvilka älska sitt land och endast begära rättighet att samlas, eftersom man måste söka att kringgå denna arsenal af bonapartiska lagar, som förhindrar personer ifrån att tala med hvarandra, utan att 6 eller 7 proklamationer och förklaringar dessförinnan utfärdats. Under denna förvirringens tid ha också orden fått en annan betydelse än förut, och man beskyllar oss republikaner för att vilja bryta emot och kullkasta lagarne, vi som