Göteborgsposten – 4 oktober 1872, sida 2

— — — A EWL— — ån nej, det var ej min mening att yttra någonting så elakt. Nen jag skulle bli så glad om sir Francis och hans syster kunde komma tillbaka till sitt hem. Det är synd att det kära gamla stället skall vara i sådant förfall. — Jorden är i alla händelser oj i förfall, sade förvaltaren. — Nej, långt derifrån, min kloke och skicklige mr Wort. Ni sörjer nog för den, och jag förmodar att ni räknar hvart enda grässtrå och klöfvorblad som den bär. Men jag menade boningshuset — tapeterna, takpanelningen, kabinetterna och alla de vacka saker ni en dag visade mig, men som alla luktade mögel. Hvilket ståtligt ställe det måste ha varit då Georg IV uppehöll sig der! — Ja, det var präktigt nog på den tiden. sade förvaltaren och suckade. Mer är hundra pund sterling gingo åt endast på vaxljus under de två veckorna — jag har sjelf sett ljushandlarens räkning — och ytterligare hundrafemtio pund för trädgårdens och orangeriernas eklärering med kulörta lyktor den qväll sir Lucas gaf den största festen. Prinsen och sir Lucas och två eller tre andra brukade sitta uppe och spela kort samt dricka curacao till fyra eller fem om morgnarne — flera timmar efter sedan gästerna från grannskapet begifvit sig hem. Det var en lysande tid. — Det var ju innan sir Francis blef född, eller hur? frågade Grace. — Det var innan sir Lucas gifte sig, svarade mr Wort. Han gifte sig ej förr än han förslösat alla sina penningar och blef då förälskad i prestens dotter, miss