Göteborgsposten – 3 oktober 1872, sida 1

— JO, min flicka, jag menar det verkligen, sado han ömt och tog henne i sina armar samt smekte kärleksfullt det vackra bruna håret under det hennes hufvud låg lutadt mot hans bröst. Men du får ej bli på detta sätt ledsen. Jag reser för ditt bästa, Gracey. Jag skulle nödgas sälja Brierwood om jag stannade hemma och lade armarno i kors samt låta allt gå som det ville. Allt hvad jog kan göra vid jordbruket kan Jim göra lika väl som jag. Det är blott under ett år eller så omkring som jag ämnar bli borta — tre år är det aldra längsta. — Tre år! upprepde flickan i bedröfvad ton. Ob, pappa, pappa! tag mig med dig! — Tsga dig med mig till gulafälten? Nej, min lilla kära flicka; det är ett allt för mödosamt lif för en sådan som du. Jag har ej låtit uppfostra dig som en dame och hållit dig i pension för att sedan taga dig med mig ut bland så råa menniskor som jag måste vara tillsammans med derute. 2) Forts. fr. N.O 9900