Göteborgsposten – 2 oktober 1872, sida 2

sande utstyrsel, köpte sig biljett på ett fartyg som skulle segla öfver inom en vecka och for så tillbaka till Brierwood för att omtala saken för sin dotter Grace. Den scen som egde rum mellan dem båda var ganska bitter. Flickan älskade sin far passioneradt. Ivilket annat föremål i verlden hado hon väl haft att älska med hela styrkan af den varma kärleksrika natur hvarmed hon var begåfvad? Till detta ögonblick hade han ej gifvit henne en vink om sina afsigter. IIOn hade hört honom tala med ett slags afund om de vackra fynd som gjordes i Australien och om hans vän Joe Morgans lycka; hon hade hört honom jemföra det sträfsamma och mödosamma lif en jordbrukare måste föra med det hastiga och beqväma sätt hvarpå en man derute kunde vinna förmögenhet på en enda vecka; men det var alltsammans. Hon hade lyssnat till hvad han sagt och kännt deltagande för honom och tröstat honom men aldrig kunnat drömma om att han skulle få i sitt hufvud att lemna Briervood. Saken tycktes henne vara alldeles omöjlig. Hon stod mållös af bestörtning då han omtalade för henne sin afsigt och betraktade honom med ett sådant uttryck af bedröfvelse, att det skar honom i hjertat. — Du menar ej hvad du säger, pappa, du kan ej mena det! Du säger det endast för att skrämma mig. (Forts.)