Göteborgsposten – 30 september 1872, sida 1

AO —— — bröd, som tycktes vara bakadt på slottet under natten. Man fyllde våra fältflaskor med vin ända till bräddarne. Jag steg till häst och lemnade stället. Jag kom icke en gång på tanken att underrätta mig om namnet på denna ädla franska familj, som emottagit och bemött oss så förbindligt, något — jag svarar derför — som aldrig en tysk familj någonsin gjort. Vägen ver uppfylld med soldater af alla vapen, som styrde kosan mot Saverne. Fotfolk till häst och dragoner till fots, kyrassierer utan harnesk och kaskar, och sårade som mödosamt stödde sig mot sina kamrater. Stora landtskrindor lastade med sårade, den ene lutad mot den andre, körde förbi. Jag tittade efter numren på deras kepis för att möjligen upptäcka någon kamrat, men förgäfves. Vid inträdet till Saverne försökte man att göra någon ordning af denna oreda. Man bildade ett slags läger. Generalstabsoffcerarne visade oss de platser vi skulle intaga. Äfversten väntede der sina officerare och soldater ordnande dem efter bästa förmåga. Slutligen påträffar jag en af mina officerare. Han var till fots, halfdöd af hunger och mattighet. Jag erbjöd honom min häst. Han förde mig till den plats som var oss anvisad. Det var en slätt straxt utom Saverne, alldeles