Göteborgsposten – 30 september 1872, sida 1

det med stor uppmärksamhet. Den egendomliga företeelsen visade sig der, att de radikala, med Dagens Nyheter, Fäderneslandet och de båda skämttidningarne Nisse och Kasper som organer, på sitt program för en riksdagsmannakandidat uppstälde bland annat den satsen, att han skulle räcka landtmannapartiet en försonlig hand och rösta med om grundskatternas afskrifning. För att skaffa sig inflytande på valet, anordnade ett aatal röda i somras ett möte af sina trogna i hufvudstaden, hvilka utsågo några komiterade, som skulle organisera kretssammanträden med valmännen, å hvilka sammanträden man skulle framkomma med och söka genomdrifva sin vallista, hvarå häradshöfding Dufvas, kapten Mankells och advokatfiskal Ljungbergs namn voro upptagna, hvilka namn voro i grundskattsfrågan pålitliga. Bland namnen på ledamöterna af denna komile ha vi återfunnit häradsb. Hultgren, den bekante sekreteraren hos de nyliberala, hvilken var förf. till dessas sista katches, för hvars skull sjelfva hr A. Hedin fann sig nödsakad att utträda ur kretsen; samt målaren Håkansson, en af korysöerna i det under aflidne kyrkoherden Ekdahls auspicier stiftade Sällskapet för folkets väl, hvars tendenser voro så förvillande lika de moderna socialisternas, att man ej kunde misstaga sig om slägtskapen. På grund af den rådande, betänkliga ovissheten om kandidater, funno sig emellertid några framstående män med allmänt aktade namn föranlåtna att sammankalla ett möte af vissa särskilt inbjudna valmän, för att få en kandidatlista uppstäld och förekomma, det valet helt och hållet skulle derigeras af de röde. Detta möte fick äfven en lista uppsatt, ur hvilken uteslötos bl. a. jemväl de tvenne ofvan anförda namn, som de radikala höllo ifrigast på och åt hvilka de äfven lyckades att på de flesta kretsmötena skaffa majoritet. Den egendomliga händelsen inträffade, att då de radikala ifrigt ropade, att man icke skulle utse tjenstemän, emedan de genom sin ställning måste vara regeringens slafviska verktyg, uppstälde de dock sjelfva på sin lista precist lika många embetsoch tjenstemän som det moderata partiets lista innefattade! Ett par af de på denna senare lista upptagna personerna atsade sig emellertid uppdraget, hvarför nytt möte skulle hållas för listans komplettering. Nu inträffade en egendomlig omständighet, hvilken lätt skulle kunnat föranleda en splittring inom de moderatas leder. Såväl Aftonbladet som Nya Dagligt Allehanda hade innehållit allvarliga och väl skrifoa artiklar, i hvilka de betonade vigten af valet, såsom principielt. Det gälde att skapa en fast och pålitlig minoritet mot de växande klassanspråken från andra kammarens majoritet: partidisciplin var derför oundvikligt af nöden. Båda bladen framhöllo den stora roll, som grundskatiefrågan skulle komma att spela, och voro enstämmiga i att förkasta de radikalas egna kandidater, särskilt kapt. Julius Mankell, hvars politiska personlighet nu tyckes hafva till sin vederbörliga halt blottats. N. D. A. bröt äfven stafven öfver häradsh. Dufva, derför att han just i grundskattefrågan öfvergått på landtmannapartiets sida. Bladet erkände hans stora egenskaper, men det gälde här principer, och bredvid principerna fick personligheten vika. Det var sant, att Dufva var en talang, men för talangens skull fick man ej uppgifva saken. Aftonbladet deremot omfattade Dufvas kandidatur, derför att han var en så stor förmåga och af denna anledning ej borde saknas på Stockholmsbänken. A. Bl. gjorde sig härvid saker till en inkonseqvens, som måste väcka en viss undran, hvad man än må dömma om det mer eller mindre politiskt kloka i dess hållning. På det nya valmötet af moderata föll också Dufva igenom. I Fredags egde valet rum, och med otålighet afvaktades utgången. Bland den moderata listans kandidater tycktes kyrkoherden Staaff ha minsta chancerna, hvarför flera antogo, att han skulle duka under för Dufva. Deltagandet i vaiet var särdeles stort. Man beräknar, att de röstandes antal uppgick till nära hälften af de valberättigade, så att valet onekligen skulle bli ett uttryck för opinionen, ty denna kan väl icke fullt tillförlitligt utfinnas på någon annan väg. Då valets utgång blef känd, visade det sig emellertid, att Staaff segrat och Dufva fallit igenom (den förre erhöll 1840 röster och den senare 1530. Kapten Mankells aktier visade sig ha på ett märkligt sätt sjunkit: han erhöll ej mer än omkring 960 röster — ett