Göteborgsposten – 27 september 1872, sida 2

trodd fullmakt som hjelpbiskop och generalvikarie, och han hade i sju år utöfvat denna befattning, utan att möta något hinder å de borgerliga myndigheternas sida. Ilan kunde derför icke aistå ifrån eina andliga funktioner förr, än den andliga myndighet, som uppdragit dem åt honom, äfven tagit dem ifrån honom. Då fråntog statsrådet å sin sida Mermillod befattningen som katolikernas pastor i Gndve och indrog hans lön. I provinsen Preussen är det icke, såsom i Schweiz, fråga om presterlig jurisdiktion, det är motsatsen mellan den kanoniska rätten och den politiska lagen, som der framkallat förveckling. De tyska tidningarne meddela nu biskopens af Ermeland nu för öfrigt redan gamla skrifvelse, i hvilken de trenne satser finnas, rörande hvilka kampen inledts. D:r Krementz (biskopen) uppställer som princip, att den kanoniska rätten är erkänd i Preussen genom fördragen, genom lagarne och genom konstitutionen. Derpå förklarar han, att, i händelse någon motsats råder mellan statens lag och den af staten erkända kanoniska lagen, det icke tillhör en biskop att häfva denna motgats, utan påfven och statschefen. Till sist säger han, att det i trosfrågor åligger en biskop att hålla sig strikte till endast kyrkans lagar. Det var efter denna principförklaring, som preussiska regeringen gjorde biskopen af Ermeland denna fråga: Erkänner ni er förbunden att lyda alla statens lagar? Biskopen svarade jakande. men med detta förbehåll: då de icke strida mot kyrkans lagar — hvilket svar ej blifvit af regeringen godkänt, ehuru hon ännu icke vågat beröfva honom hans tjensteutöfning.