Göteborgsposten – 25 september 1872, sida 1

mAH då begifrit sig till Aachen, skulle han nu varit frisk i stället att ligga på bår, men — vanitas vanitatum — hvem kan med någon visshet verkligen försöka ett sådant påstående! Äfvenså vill man nu efteråt veta att dr Reumont i Aachen genast skulle hafva förklarat att det vore för sent och att kuren icke kunde lyckas i anseende till bristande reaktionsförmåga hos den sjuke. Detta var emellertid alldeles icke förhållandet; tvärtom lärer dr Reumont hafva ansett en lyckad kur såsom trs probable, ehuru naturligtvis utgången icke kunde med visshet förutsägas. När sedan konungen lemnade Aachen yttrade dr R. om sin höge patient, att tillståndet visserligen nu icke vore tillfredsställande men man får se om 5 a 6 veckor om icke en förbättring inträder. Således yttrade sig ännu vid konungens afresa trån Aachen den skicklige och erfarne dr R. icke ändå ; så hopplöst. Att sjöresan påskyndat och direkt ellec indirekt framkallat en förtidig död, vållad genom i försvinnande krafter och bristning at något invärtes organ, synes för eu icke-läkare sannolikt, obduktionsprotokollet skall snart härom lemna närmare : upplysning, liksom förmodligen konungens läkare, i hrr V. Lundberg och Edholm, icke underlåta att I gifva en utförligare relation om marschen af sjukdomen, dels inför allmänheten och dels inför svenska läkaresällskapet. Konungens lik hitväntas om Tisdag eftermiddag med extra tåg. För att ordna hvad som kan vara erforderligt har konungens förste hofmarskalk rest till Malmö och följer derifrån det kungliga liket hit. Konung Oscar möter, förmodas det, vid Liljeholmen tåget och följer det till Riddarholmsbron, derifrån det sedan uppföres till Kongl. slottet, och säges lit de parade komma att anordnas i Serafimerordensrummet. Begrafningen värtas ega rum omkring 3 veckor härefter. Dagen efter dödsfallet förseglades på Kongl. slottet och Ulriksdal alla skåp, lådor m. fl. konungens tillhörigheter af h. exc. justitiestatsministern Adlercreutz och chefen för konungens hofförvaltning frih. G. Åkerbjelm. Om konungens testamente, som ännu ej blifvit brutet, känner man naturligtvis ingenting med visshet; men hvad som synes vara tillförlitligast är att konstsamlingarne på Ulriksdal icke komma att skingras utan skola vara testamenterade till staten och förblifva sålunda såsom ett fortlefvande minne af den hädangångne monarken förenade med hans älsklingsslott Ulriksdal. Likaså kan det antagas såsom faktiskt att hans rätt dyrbara taflesamling är donerad till staten och kommer att förenas med taflegalleriet i nationalmuseum. Annu mera okunnig än om konungens testamente är man om de möjliga politiska följderna af konung Carls död; men man har ingen som helst anledning tro att icke samma politiska åsigter, samma politiska vind som hittills skall framgent blåsa i vår högre sfer. Den enda politiska följden, ehuru den är ledsam nog, kunde blifva den att, såsom man har verkligt skäl att befara, allmänna uppmärksamheten genom konung Carls död drages från de förestående riksdagsmannavalen till sorghögtiden och hvad dertill hörer; på så sätt skulle en alltid påpasslig liten politisk clique lätt bestämma utgången och ge oss riksdagsmän, som det uppvaknande Stockholm hade svårt att vilja vidkännas. Kallelse till urtima riksdag anses icke vara behöflig nu sedan riksdagarne årligen sammanträda. Men deremot har man, jurister emellan, hört itrågasättas. om icke det vore lämpligt att sammankalla ett extra adelsmöte före riksdagens sammankallande, för att kunna få afgjord den sväfvande frågan om ändringar i lagens stadganden om giftomannarätt. Som kändt är ingick riksdagen till K. M:t med anhållan om utfärdande af en författning, hvarigenom giftomannarätten upphäfves i afseende på mö, som myndig är och hemställde visserligen att, om än ridd. och adeln icke innan nästa riksdag lemnat sitt samtycke till förändringen, i hvad den rörer adelns privilegier, K. M:t likväl täcktes låta utfärda förordning i ämnet till efterrättelse för öfriga svenska medborgare. Men undantagslagar äro i allmänhet olämpliga och böra såvidt möjligt är undvikas; om nu regeringen skulle hesitera att gå in på förändringen, blott för att adeln icke afgifvit sitt votum — och man tror sig veta att så är förhållandet — så är det ju ganska lätt att samla ridd. och adeln till ett extra adelsmöte. Då man vet hvarom frågan är och den icke gerna nu för tiden kan stöta på allvarsamt menadt motstånd, behöfver ju ingen annan än den, som vill och kan disponera sin tid, infinna sig vid mötet, och några störrej depenser skullej ej drabba ridd. och adeln men landet vinna på att slippa undantagslagstiftningen.