Göteborgsposten – 23 september 1872, sida 1

rdr, 12 är 8 rdr, qvarta! 4 rdr, månad 1 rdr 50 öre. ösnummer: 10 öre exemplaret. AAA TETTTLE—A gestalten med den fasta gången, som mängen torde erinra sig från forna dagar. I vagnen satt kungen lutad tillbaka mot dynorna och såg alldeles icke ut under den korta färden från hamnen till Stortorget, uppför residensets trappa måste han ledas af landshöfdingen under den ena armen och en af uppvaktningen under den andra. Då han kom in i förstugan, sjönk han ihop och måste bäras uppför trapporna till den för honom bestämda sängkammaren. Emellertid förbättrades han dock något och kunde frampå eftermiddagen tala med sin dotter och måg. Som bulletinerna berättat, aftogo krafterna betydligt natten mellan Måndagen och Tisdagen. Han var då redan beredd på döden, han fruktade honom icke, men det var hans högsta önskan att kunna komma hem till sitt kära Ulriksdal för att der utandas sin sista suck och han hade derföre bestämt sig för att resa vidare på Tisdags morgon kl. 9, ett beslut, som han under nu inträffade omständigheter ej kunde tänka på att utföra. Han kunde endast vara uppe några få timmar på Tisdags f. m. Natten mellan Tisdagen och Onsdagen vakade hofstallmästaren Bråkenhjelm och löjtnant Gyllenram hos konungen. Kl. var omkr. 4 på Onsdags morgon, då Bräkenhjelm, närmande sig kungens bädd, såg honom slå upp ögonen och i det kungen nämnde Bräkenhjelm vid ett af de förtroliga vännamn, hvarmed han ofta tilltalade sina närmaste och käraste, sade han honom ett vänligt god morgon och bad om litet mjölk att dricka. På sista tiderna förtärde han nästan ingenting annat och kunde öfverhufvudtaget ingenting smälta. Hela Onsdagen låg han nästan alldeles stilla, men var hela tiden vid full sans. Kl 4 e. m. frågade honom en af hans läkare, om han tilläte, att man sände efter kronprinsessan af Danmark. På denna fråga svarade kungen med en annan: Dbet betyder således, att allt snart är förbi? Säg detta endast rent ut. Han frågade vidare om han skulle öfverlefva natten och om han till slut skulle komma att lida stora smärtor. Med afseende på den sistnämnda frågan kunde läkarne lugna honom, ty hans krafter voro till den grad i aftagande, att den en gång så starka kroppen nu ej länge skulle kunna motstå dödens sista angrepp. Kungen önskade då att säga farväl till sin omgifning, som utgjordes af d:rerna V. Lundberg och E. Edholm, hotstallmäst. Bråkenhjelm, öfverintendenten v. Dardel och löjtnant Gyllenram samt landshöfdingen och grefvinnan v. Troil, i hvilkas sSångkammare i residensets första våning kungens dödsbädd stod. Alla dessa personer voro inne hos kungen, som med vänlig tacksamhet tryckte deras händer och sände helsningar till alla de kära anförvandter och vänner, som ej voro närvarande. Samtidigt sändes bud efter hofpredikanten, kyrkoherde Olin, som skulle ge kungen nattvarden. Kyrkoh. Olin anlände omkr. kl. 7, men kungen var då redan för svag. Han vände på hufvudet liksom för att ) lyssna, men kunde ej taga verksam del i den heliga handlingen och presten inskränkte sig derföre till att läsa en bön och uttala välsignelsen öfver den döende. Allt svagare och svagare blefvo lifstecknena, nästan omärkligt utslocknade lifvet och kl. 9,5 Onsdags afton var allt förbi. I Malmö var befolkningens deltagande stort och ådagalade sig på flerahanda sätt. I täta klungor stod folket på torget hela Tisdagen och Onsdagen, väntande på de, dessvärre, alltmer och mer oroande bulletinernas utgifvande och mångfaldiga såväl stadssom landtboer antecknade sina namn på en i residensets förstuga framlagd lista. Kungen lät ofta listan sig föreläsas och det var honom en hugnad att erfara, huru många som hade sin lidande monark i minnet och kommo för att efterfräga hans befinnande. Till domkapitlen i riket och Stockholms stads konsistorium har under d. 19 d:s utfärdats ett cirkulär, med anbefallande af tacksägelses hållande vid högmessogudstjensterna ofter den aflidne konungen, ringning i kyrkorna, evarta messhakars och altarklädens användande under sorgetiden samt förständigande till presterskapet att i den vanliga kyrkobönen för de kongl. personerna iakttaga de förändringar, som blifva en följd af konung Carl XV:s frånfälle och konung Oscar II:s tillträde till regegeringen. Tacksägelsen är af följande lydelse: Till den Allsvåldige Herren öfver lifvet och döden, vår barmhertige Gud och Fader i himmelen, hembäre vi af djupt bedröfvade, men undergifna och förtröstande hjertan vår innerliga tacksägelse, då Han i Sitt allvisa råd behagat den 18 innevarande September kl. nio och tem minuter eftermiddagen från detta jordiska lifvets lidanden och vedermödor hädankalla och, såsom vi för Jesu Christi, vår dyre Medlares, skull hoppas, uti Sitt eviga, himmelska Rike upptaga vår i lifstiden vördade och älskade Konung, den Stormäktigste Furste och Herre, Konung Carl XV, Sveriges, Norges, Götes och Vendes Konung, i en ålder af 46 år, 4 månader och 15 dagar. : Den högt älskade Lands-Fadrens plötsliga bortgång framkallar för visso en hjertlig och allmän sorg och saknad både ibland oss och vårt brödrafolk. Ty den bortgångne Konungen egde i fullaste mått Sitt folks kärlek och tillgifvenhet, emedan Han var i Sitt väsende och Sin umgängelse enkel och flärdlös, öppen och trohjertad, och emedan Han sjelf uppriktigt älskade Sitt folk och det dyra fosterlandet. Att befrämja dess förkofran och utveckling var föremålet för Hans omsorger. Så satte Han till Sin lefnadsuppgift och till ögonmärke för Sin konungsliga kallelse att förverkliga den stora sanningen, att Land skall med Lag byggas. Detta var syftemålet, särskildt med de flere i samhällslifvet djupt ingripande lagstiftningsåtgärder, som utmärka Carl XV:s trettonåriga regering. Under Hans fridsalla, milda och rättvisa spira har ock vårt fädernesland vunnit en hastig och märkbar förkofran. Länge skall derföre minnet af den folkkäre Konungen och af de välgerningar, som den Gudomliga Försynen genom Honom oss förlänat, bevaras i tacksamma hjertan hos oss och våra efterkommande. Så tacke vi Dig nu, nåderike Gud, för den godhet och barmhertighet, Du oss bevisat, då Du satte ————————————————————ä—————ILcOA SEARLE