Göteborgsposten – 20 september 1872, sida 2

tydig, och man har inför domstolen mycket diskuterat detta ämne, utan att kunna komma till någon enighet derom. Domrarne, som kanske erinrat sig de romerska lagkarlarnes sats om faran af all juridisk definition, athöllo sig ifrån att definiera och inskränkte sig till att förklara, att försigtighetsmåtten böra, för att vara tillbörliga och tillräckliga, hafva vidtagits af den neutrala makten i omedelbar proportion till farorna af en neutralitetskränkning för en af de krigförande. Då detta var bestämdt och faran varit mycket stor för Förenta Staterna, borde förpligtelsen för England anses myckat omfattande, och dess beteende skulle i följd deraf bedömas strängt. De andra rättsfrågorna voro mindre svårlösta. Det skulle varit svårt att påstå, det en fullmakt, utsärdad af en af de krigförande, gifver innehafvaren af denna fullmakt rätt att låta bygga, förse med besättning eller bevära ett fartyg i ett neutralt land, utan att detta lands neutralitet kränkes. Det åt krigsskeppen medgifna privilegiet ur ertorritorialitc. hvilket läter dem betraktas som en flytande del af det nationala området, kunde icke med skäl åberopas till försvar för neutralitetskränkningarne. Frågan om fartygens förseende med stenkol var svårare att lösa; ty det är klart, att om en neutral makt tillstädjer ett krigförande fartyg att intaga kol direkte i dess hamnar, så kan man mot en sådan makt invända, att den i sjelfva verket gör sitt område till operationsbasis för de kryssare, som der intaga kol. Det är oss ej rätt tydligt, huru skiljedomstolen bedömt detta fall. Domstolen skulle kunnat hänskjuta till ett särskilt råd att bestämma beloppet af den skadesersättning, som det ålåg England att betala. Den har föredragit att i stället göra riktigt slut på det hela och att sjelf och i ett för allt tilldöma Förenta Staterna en summa af 15!2 mill. dollars. I afseende på kostnaderna för förföljandet af sydstatskaparne, i afseende på den möjliga vinst, som de at dessa kapare uppbringade Nordstatsfartygen de facte blifvit derigenom beröfvade, i afseende på reklamationerna för den förlust af returfrakten, som ett uppbringadt fartyg lider, har skiljedomstolen naturligtvis tillbakavisat dessa något egendomliga reklamationer. Detta var på förhand klart af dess principiela beslut mot sordringarne på indirekt skadeersättning. En hänsyftning i presidentens afslutningstal förtjenar särskilt omnämnas. Han lyckönskade sig åt den fullständiga framgång, som skiljedomstolens första handling hatt, endast affattad i andan at ett officielt initiativ. Läsaren torde erinra sig, att Förenta Staterna icke ville återtaga sina indirekta ersättningsanspråk och att England icke ville infinna sig vid domstolen, om dessa anspråk ej återtogos, så att skiljedomen skulle gått i vatten, om domstolen icke tagit sig tör att afhugga den Gordiska knuten, innan saken ännu blifvit understäld densamma. Utan denna skickliga manöver vet man hvarken när eller huru Alabamatrågan skulle lösts.