Göteborgsposten – 18 september 1872, sida 2

hvilken hon varit utsatt? Han medgef att jag hade rätt och lofvade att Victor skulle få bli hos mig, till dess han kunde bevisa att han var hans son. Derefter ropade han gossen till sig, kysste honom på pannan och gaf honom en souvereign, hvarpå han gick och för någon tid lemnade oss i ro. Men dagen derefter lät jag Victor köra mig i giggen öfver till Newton, der jag ej varit allt sedan den dag då jag hemtade hans salig mor, köpte mig en jernbanebiljett och for med tåget till London, hvarest jag uppsökte en prokuråtor som ej på något sätt kunde ha fått kunskap om hvem jag var. Jag berättade honom hela historien, hvari jag blott förteg namnen, och frågade honom om mylord kunde tvinga mig till att utlemna gossen utan att framlägga bevis för att han var hans far. Han försäkrade mig att alldenstund gossen blifvit af sin mor och mr Vernon anförtrodd åt mig, kunde ingen menniska taga honom ifrån mig, såvida hon ej kunde bevisa sig vara hans nära slägtinge. Och med detta besked reste jag, något lättåre om hjertat, hem för att vänta på att mylord samlat sina bevis. Några veckor senare fick jag bud från mylord om att komma upp till herregården. Det var länge sedan jag vorit der och ack? huru förändrad hade den ej blifvit sedan dess!