Göteborgsposten – 18 september 1872, sida 2

tror att jag skulle kunna skrifva af dem på stående fot ifall jag försökte. — Gå genast bort till mitt skrifkord, min goda qvinna, sade han och suckade åter djupt; försök om ni kan skrifva dem så att jag kan få någon mening af dem. Det var ett praktfullt skrifbord och på papperet var. det en grefvekrona, hvarföre min hand darrade mer än vanligt, ja nästan lika mycket som den döende damens då hon skref orden på taflan; men jag hade funderat så ofta på dem att jag knappast kunde misstaga mig. Jag nedskref dem alltså på papperet, hvilket jag bar fram till mylord, der han låg på sin soffa med mulen och orolig uppsyn. — Är det alltsammans? frågade han då han kastat en blick på papperet; är det ej mer? — Nej, svarade jag, och jag vet ej hvad det betyder. Vill ni vara så god och säga mig det mylord? — ÅÄÅlska honom mycket, min stackars lille Victor. När hans far kommer tillbaka det är alltsammans, mrs Abbot, sade han. Är ni säker på att det ej är mera? Kan ni eljest icke komma ihåg något? (Forts.)