Göteborgsposten – 17 september 1872, sida 2

Riksens Ständers grymma framfart mot Oländingarnes. (Ur tidn. Kalmar.) För att undvika allt missförstånd anse vi oss böra upplysa, att vi denna gång med ölandingar mena de bekanta, små hästarne, som öfverallt i Sverige och ätven i Danmark äro kända under detta namn. För femtio är sedan kunde man i våra bygder köpa en sådan liten voländing, pojkars förtjusning då som nu, för 25 rdr, ehuru säljaren vanligen förbehöll sig, att innan han skildes från sin skatt få lof eatt klippa af ullen. De små tamparne hade nemligen genom att gå ute vinter och sommar, natt och dag i alla väder, erhållit förmågan att äfven kunna tjenstgöra såsom får. Huru små dessa djur understundom kunde blifva, derom kan man göra sig en föreställning bland annat af följande lilla sannfärdiga historia. Efter en auktion på Ottenby stuteri för flera år sedan blef som vanligt åtskilliga af de tillstadeskomna af chefen inbjudna till middag. Sedan gästerna inträdt i matsalen, der bordet stod dukadt, yttrade värden: Noga betänkt, har jag ännu ett djur att visa herrarne, hvarefter han gick bort och upplyfte bordduken, då det visade sig, att under bordet stod en fullvuxen häst. Tiderna förändras. En dylik häst lärer nu, för icke längesedan, i England betalts med 600 rdr, och 300 rdr säges utgöra det vanliga priset i Skåne och Danmark. Sistlidne vår hade flera hästuppköpare särskildt begifvit sig till Öland i ändamål att köpa öländingar, ehuru blott