Göteborgsposten – 16 september 1872, sida 1

att den politiska ställningen i Europa väsentligen sörändrats genom den afgörande seger, som de tyska härarne vunno genom tapperhet och ötverlägsen ledniog, och vi böja oss för detta resultat och dess konseqvenser. Vi inge, att vår framtid måste byggas på ett vänskapligt förhållande till Tyskland, och vi tro, att, fastän vi äro mycket små i jomsörolse med det tyska rikets millioner, det likväl icke ens för det mäktiga Tyskland är alldeles betydelselöst att vara försonadt med Danmark och det skandinaviska Norden och sålunda ha en blottad fläck i sin rustning betäckt. Vi äro redo att träda i detta vänskapliga förhållande till Tyskland, att glömma allt det framfarna och börja en ny tidräkning. vi hysa intet begär efter land eller folk, som är tyskt och skall förblifva det, vi göra oss inga illusioner och känna för väl verkligheten att lefva i ljufva drömmar, vi taga förhällandena, sådana de äro, men vi sasthålla dervid, att vi ha en national fordran på Tyskland och att denna måste uppfyllas genom en ärlig och billig öfverenskommelse, innan vänskap och godt förstånd kunna aflösa den genom långa och bittra strider aflade antipatien. Vi önska detta afgörande snart, för vår egen skull, för slesvigarnes skull, för Tysklands, det sanna Tysklands skull. Kommer det, skola vi å vår sida trofast göra, hvad vi kunna, för att skapa en ömsesidigt välvillig stämnirg och åter knyta de band, som tiden sönderolitit. Uteblir det, nekas det oas, korsar man öfver både den nationala och den tördragsenliga rätten, då ha vi intet val, då tvingas vi till att fortfarande anse Tyskland för vår fiende, då skall en hvar, som tager till svärdet för att bryta Tysklands makt och splittra dess enhet, bli helsad af oss såsom den, hvilken försvarar äfven vår sak mot hänsynslöst våld och förnekelse af rätten. Huru olika åsigterna än kunna vara ibland oss danskar, och huru stark partisöndringen än kan för ögonblicket synas, så är likväl detta allas mening, allas gemensamma öfvertygelse. Det finnes i Danmark ej något politiskt parti, ej någon fraktion af betydenhet, som i denna punkt skiljer sig från det öfriga folket, och den, som i oförsigtiga yttranden under lidelsefulla debatter spekulerar på, att åsigter skola komma till rodret, med avilka Tyskland kan komma till enighet om att ötverkorsa hela pragertredens art. V, han gör upp räkniogen utan värden. Vi äro tåliga och tysta, derför att vi inse, att vi icke kunna med framgång taga initiativet, men vi känna alla som en man, att detta är en lisafråga sör vårt sädernesland, och alla sasthälla vi, i trots st alla sofismer, i trots af alla demoraliserande försök, som en man vid det säkra hoppet, att vår rätt skall en dag blifva tillfyllestgjord durch Gottes Figung, om det icke blir geaom deras handlingar, som nu makten hafva.