Göteborgsposten – 16 september 1872, sida 1

ej om antingen mr Vernon betalade mig för att de bodde der eller icke. Men han betalade mig mycket noggrannt och skickade mig hvarje måvad en tiopundsnot inuti ett bref till den unga damen. Alla dessa bref voro skrifna på ett främmande språk, och jag förstod naturligtvis icke ett ord af dem. Hon började att lära sig litet engelska, såsom namnen på de saker bon mest behöfde, hvad hon skulle kalla mig och Nancy samt namnen på de djur som omgåfvo oss. I allmänhet var hon rätt förnöjd, men kunde emellanåt vara nedstämd och hänga med hufvudet. En gång då hon såg riktigt missmodig ut, hemtade jag hennes hatt och schal och tecknade åt henne att hon skulle taga på sig dem, medan jag samtidigt klädde mig sjelf och barnet för en liten utflykt. Det var min afsigt att vi skulle gå genom parken och upp till herregården, emedan jag troddo att en sådoöon promenad skulle göra henne godt. Så länge vi voro i parken, gjorde den henne också godt. Der var så vackert under de gamla träden, som bredde ut sig öfver gräsmattan med sina af höstluften bruna, röda och gyllene blad. Men då vi kommo till stallbyggnaderna som vi skulle passera förbi för att komma till boningshuset, företedde de en temligen otreflig och ödslig anblick. Der funnos