Göteborgsposten – 14 september 1872, sida 2

Jag trodde likväl, att LittrÖ.. Han är ett sekel tillbaka i tiden. Hvad Jules Simon angår, som velat befatta sig med socialism, så skall han aldrig bli annat än en trumpetare, som blåser de noter, jesuiterna skrifva upp åt honom. I Internationale fanns det några, som menade, att det verkligen låg något på botten hos Rochefort. Rochefort har aldrig varit annat än den bestående ekonomiens Voltaire. Han hade icke mera filosofi än Voltaire. Han förstod att rifva ned, men han skulle varit ur stånd att lägga grunden till något. Han var socialismens karrikatyrtecknare, dess Cham. (Charivaris vidtberömde tecknare och medarbetare.) Men Herzen och Bakunin då? Herzen saknade mod, Bakunin är en bedragare. Han har aldrig varit Herzens vän, hvad han än må påstå. Hvad Littråö beträffar, eger väl han något system? Nej, det finnes ingen i hela Frankrike. I hafven ett slags borgerligt och ett slags aristokratiskt system. Allt gär ut på intressena, der finnes intet för idn, för tanken. Hvad belgierna angår, så ha de blott Thenissen; ty jag räknar ej Le IIardy de Beaulieu och BErardy för något. Dessa båda äro ängsliga; men man får ej vara ängslig af sig. Man måste kämpa öppet emot bourgeoisien, hvilken för öfrigt börjar inse, att den är tvungen till att gifva efter. Det gör den orätt i; det är dess pligt att göra motstånd. Ni har ej någon riktig blick för förhållandena .. Om bourgeoisien nekade arbetaren bröd, så skulle vi utrota den. Antag t. ex. att jag, som står här och talar med er, vore arbetare. Om detta vore händelsen, och arbetsgifvarne slöte sig tillsammans emot mig för att hindra mig ifrån att arbeta, så skulle jag söka att utfinna de våldsammaste medel, kemien kan prestera, och utrota så många menniskor, jag på något sätt kunde. Antingen skulle jag krossa dem, eller också de mig. Det ges ej någon annan lösning: Om jag icke kan existera så, som sig bör, så vill jag alls icke existera. To be or not to be! Ni vill ej lemna statens embetsoch tjenstemän plats i edra leder. De arbeta likväl mycket, och de flesta af dem bli sämre betalta än arbetarne. De äro ej producenter. De göra nytta. vi vilja ha bort dem. Man kan icke så lätt heller göra slut på förvaltningen?. Nej, men vi vilja sköta den med vårt eget folk i Internationale. Kan ni der finna män, som äro i stånd att utföra sådana befattningar ? xVi äro i stånd dertill, om vi vilja. Vi äro producenter, vi producera allt, vi organisera allt. Vi vilja återgifva armen och byråkratien till arbetet. Vi vilja federalisera verlden under den högsta ledningen af en international representation. De kommersiela omsättningarne skola ske genom byte, utan penningar. Åen det är ju en dödsdom öfver konst och vetenskap. Ni vill föra oss till en ingalunda tilltalande spartansk stränghet... Jag vill ha er satt på prof. Om man skickade er till en koloni, öfver hvilken ni och edra anhängare blefve oinskränkta herrar... Det är detsamma... Ett sådant prof skulle icke bevisa det ringaste. Om vi blott sysselsätta oss med ett enda land, upphöra vi att vara internationala. Det är just denna fråga, som söndrar oss. Det finnes ibland oss några, som vilja sätta det ena landet i rörelse före det andra. Det är dåraktigt. Det måste finnas jemnvigt; just bäri består den sociala vetenskapen. I det ena landet råder brist, i det andra öfverflöd. Man måste åstadkomma jemnvigt. Vi måste ha hela verlden. Hvarför blef rörelsen år 1789 blott ett missfall. Derför att den centraliserade sig. Robespierre var en åsna, jag sätter Mirabeau tusen gånger högre. Decentralisation det är mälet! Hvad representera vi, om vi skola uttala oss kort och godt? De nödlidande, arbetande klasserna, Denna kategori är den talrikaste. Man lefver icke här i verlden för att göra de lyckligastes lycka fullkomlig, utan för att skaffa alla här i verlden lika stor lycka. Arbetarne lida nöd, och de uttala önskningar; vi vilja sörja föratt dessa önskningar bli en verklighet. Ni vill ... men ni måste då ha män, som kunna utföra verket Nej, vi ha alls inga, och rörelsen går ändå ... ar icke det ett bevis? Inom Internationale finns det likväl åtskilliga som åtnjuta större popularitet, än de andra. sDessa män äro, ingenting. Jag har min egen tanke om dem. Hvad menar ni då om Johannard? Det är ett brutalt nöt. Om Vaillant? Han är en stackare. Om van den Abeele? Hau är en drömmare. Om Cyrille? Det är en äkta parisergamin. Om Dereuro? Han är en blott skomakare, som har ingenting att göra. Om Mourago? Det är ej nägon rutsch i honom. Om Ranvier? Han går på för våldsamt. Om VWroblenski? Det är en polack, som saknar subsidier. Och hvad menar ni om er sjelf, hr doktor? frågade jag plötsligt den gamle socialisten. Carl Marx mätte mig med sin kalla blick från topp till tå, lyfte litet på sin hatt och gick sin väg. Kejsarmötet i Berlin är slut. Kejsaren at Österrike reste i Onsdags och kejsar Alexander och Wilhelm skulle i Thorsdags — oc Ar 2 GA a