Göteborgsposten – 14 september 1872, sida 2

nader till tomtinnehafvaren, sjökapt. A. Carlsson, utgifva 33,554 rdr samt för fasta inventarier 8000 rdr. Derigenom skulle staden åtminstone d. 1 April nästa år, om ej förr, komma i besittning af byggnaderna, och sedan skulle väl snart derefter tomten vara planerad och utlagd till öppen plats, säger D. AFrån Utlandet. Carl Marx om Internationale och8sina medhjelpare. I ett bref från Haag till parisertidningen Soir af d. 7 d:s läses: Jag bar nyligen haft ett intressant samtal med Carl Marx i egen hög person. Då jag i förmiddags promenerade på Scheweningenplatsen med en kamrat, hr de B..., mötte vi generalsekreteraren i Internationales generalråd. Han åtföljdes af sin hustru och sin dotter. Vi hade träffat hvarandra på kongressen, och sedan vi mött hvarann med ögonen, vexlade vi efter ett par sekunders tvekan en något kall och ytterst tvungen helsving. Min kamrat och jag ville just gå vidare, då Carl Marx vände sig till oss med en mycket artig förfrågan om, hvilka tidningar vi representerade på kongressen. Jag nämnde Soir, och hr de B... uppgaf namnet på en rysk tidning, hvars korresp. han är. Derefter uppstod utan den ringaste anledning från vår sida ett politiskt och ekonomiskt samtal mellan den socialistisko ledaren och oss, eller rättare emellan honom och den ryske korrespondenten, och jag meddelar här innehållet af detta samtal, hvilket jag genast derpå nedskref efter minnet. Carl Marx talade först om de tvister, som länge rådt inom Internationale, men nu kommit offentligt fram å kongressen. Pet finnes f. n. två partier ibland oss, sade han. på den ena sidan står autoritetspartiet, som inser nödvändigheten af en klok och betänksam ledning, men blott söker efter ett tillfälle att göra sig gällande, om det än skall ske genom våldsamma medel. Man bör, såsom Vaillant sade igår, icke stå i något annat förhållande till de högre klasserna, än stridens. Vi vilja ha verkliga bändelser. för att på dem lägga grunden för vår filosofi, och vi önska se dessa händelser, för att kunna uppträda aktivt i öfverensstämmelse med våra principer. Då måste ni skynda er. vi skola låta händelserna ha sin gång. Ni skall få se! Innan ett år gått till ända, skola Frankrike, Italien, Spanien, Schweiz, Portugal, Belgien och Holland förena sig för att blott utgöra ett stort, fritt område utan gränser. Ni skall få se! Tiden för vårt herravälde skall komma; det är säkert, det framgår med ödesdiger nödvändighet af förhållandena. Vi skola måhända bli tvungna att begagna våld; men då makten tillhör dem, som ha den numeriska öfvervigten, och detta är i aldra högsta grad fallet med oss ... Ja, Internationale råder öfver de stora bataljonerna. (Les gros bataillons, ett vanligt uttryck för den råa styrkan). Mycket riktigt, men dessa bataljoner äro ännu icke organiserade. Om vi äro de starkaste, skola vi snarare bli den moraliska, än den fysiska makten; men vi skola framför allt bli den organisatoriska makten. Våldsamma händelser, blodiga skakningar ha visat, att der det icke finnes någon organisation, der finns det alls ingenting. -Kommunen i Paris t. ex. Tyvärr, ja! Der var brist på organisation och enighet. Man sönderslet hvarandra i striden, som hade sin rot i äregirighet, giriga begär och passioner ... Lätom oss först vara organiserade, och verlden skall tillhöra oss, dess sanne herre. Er, Carl Marx? Alls icke! Personerna äro intet, gemensamheten är allt. Att verlden skall tillhöra oss, betyder, att hon skall tillhöra arbetet. Men hvad tänker ni då göra med kapitalet? Kapitalet är intet utan arbetet. Arbetet är intet utan kapitalet-. Det är ett stort misstag ... Vi skola låta associationen träda i dess ställe. Men kapitalet är ju ofta alls ingenting annat. Det är sannt, men det fortfar att vara kapital. Vi vilja vara positiva producenter och göra slut på snyltgästerna i samfundet. Så fort arbetet ökar kapitalet, tillhör kapitalet det. Och för att nå det mål, som ni föreskrifver edra komitenter... Vi föreskrifva ingen något. Hvad jag säger, är min egen uppfattning, och jag tror, att ni skall nå målet genom strid. Nå, än sein?Hvarför vill ni icke gå försoningens väg?Det är omöjligt. De lagar, som nu äroi kraft, förhindra det. Man vill ej låta lagstiftningen och framåtskridandet gå hand i hand med hvarandra. Man behöfver ju endast kasta en blick i lagböckerna... De ha nästan alls icke undergått någon förändring på ett halft sekel... Nu öfverdrifver ni! Det har ni rätt i. I forna dagar betalte t. ex. en polsk adelsman, som sköt ned en bonde, en dukat i böter. Nu är straffet större; adelsmannen skulle få betala litet mera ... Jo, jag öfverdref verkligen, såsom ni sadeJag säger, hvad jag allvarligt menar. Lagstiftningen förändras, eftersom allt skrider framåt. Ni behöfver ju endast se på domstolarne i England. -Jag står fast vid mitt påstående. De usurpatorer, som sitta på tronerna, skola icke tillåta, att lagarne följa verldens utveckling. Hvad de ändå äro förblindade! Det är, som om man ville förhindra den kanal, som sträcker sig igenom Haag, från att rinna; antingen skulle vattnet gå i förruttnelse och förpesta landet, eller ock skulle det stiga öfver sina bräddar och spola bort allt med sig. -Men hvilken man skall genomföra alla dessa reformer, som synas eder oundvikligt nödvändiga? Den förste, den bäste; jag vet ej sjelf hvem. Jag skulle för min del helst se, att chefen för den federalistiska veriden blefve den mest framstående mannen bland de döde. Hans skrifter skulle tjena till lagbok. Men hvilka män bland de aflidne äro enl. eder mening framstående? Anser ni Proudhon för en i sädan Nej, han skulle gifva anledning till split. Flamäåndarne skulle respektera honom; men hvad fransi männen angår, så skulle en hvar af dem, som läst d honom, anse sig för vida skickligare än han. Innan en månad gått till ända, skulle man kalla honom reaktionär. .Men man måste likväl under alla omständigheAAA AA DATA Tana 12