bindelser mellan de båda länderna. Man akall hädanefter för en obestämd tid öfverenskomma om de blifvande bestämmelserna. hvilka skola efter tyst öfverenskommelse bibehållas. I händelse någondera nationen önskar ändra tulltarislen i afseende på en artikel, skola sådana förändringar icke med nödvändighet innebära antingen hela fördragets Fuppsägande eller förändringar i afseende på andra artiklar, utan skall uttöras efter vederbörlig underrättelse derom och efter utgången af en tid, som skall genom ömsesidig öfverenskommelse bestämmas. I strid mot åsigterna hos vissa engelska handelskamrar, tyckes franska regeringen hafva formligen förklarat, att de föreslagna ändringarne icke ha, enl. hennes förmenonde, någon protektionistisk tendens, utan blott äro följderna af fiskaliska åtgärder, hvilka blifvit nödvändiga för att fylla budgetens behof. Franska regeringen har samtidigt bemyndigat sina agenter att förklara, att hon icke ämnar föreslå några ytterligare ändringar i tullarne på vissa råämnen. I följd af denna dubbla förklaring har franska regeringen föreslagit fastställandet af kompensationstullar i noggrannt bestämda proportioner mellan råämnen och fabriksartiklar. Franska regeringens agenter ha fått tillsägelse att betona den jemförliga betydelselösheten af dessa tullar och deras väsentligen fiskaliska karakter. Franska regeringen tyckes hysa det hopp, att den engelska regeringen skall i dessa förslag erkänna en fullständig frånvaro af protektionistiska tankar, och att den engelska nationen skall inse den nödvändighet, som kvingar Frankrike att öka sina beskattningskällor. Inom de officiela franska kretsarne hyser man den förhoppning, att förslaget om ett fördrag, som icke fordrar lång uppsägning, skall sätta EBygland i stånd att lättare pröfva följderna af detta nya förändrade system, utan att binda sig för framtiden, men väl förbehållande sig förmåga att när som belst draga sig tillbaka. Liknande underhandlingar tyckas pågå mellan Frankrike och andra makter, med hvilka det ingått handelsfördrag.