Göteborgsposten – 10 september 1872, sida 2

dan han sett dem fördjupa sig i en allö. Vill ni så göra vi tillsammans en tur ut i parken? — Mycket gerna, svarade m:me de La Varenne. Hon svepte in sig i en schal, öfversten erbjöd henne sin arm, och de stego ner för förstugutrappan. Aftonen var verkligen mycket vacker. Solen var i sin nedgång och kastade gyllene strålar genom löfverket. En del partier af parken voro ännu klart belysta, under det andra redan voro fördjupade i en mystisk skugga. De gingo med lågsamma steg, under tystnad, och den som sett dem gå på detta sätt vid hvarandras sida under dessa herrliga träd skulle kunnat tro att deras tankar följde samma lopp, att här voro två själar förenade och fördjupade i en gemensam rörelse. — Vet ni, sade slutligen m:me de La Varenne, att ni ej ens lyckönskat mig till min dotters giftermål? Ni kan dock ej förneka att det är ett lysande parti? — Jag medger det, svarade Evrard som genom dessa ord ryckts upp ur sina drömmar. Trehundra tusen francs i räntor! Palats i staden, palats på landet! Er måg är sin egen lyckas smed, har ni sagt mig. Så ung som han ännu har hon ej förlorat sin tid. Inom hvilket yrke har han blifvit rik? — Han har blifvit rik på industriella företag och affärer. (Forts.)