RÄTCn ds FftÅä!hHMCrssOn, 410 ar, 0 YulI, ÅTKallsas. Göteborg d. 9 September 1872 ; Redan imorgon skall riksdagsmannavalet ega rum härstödes, och man tyckes, för att döma af de insända uppsatser, som under sista veckan varit synliga i våra tidningar, lifligt rusta sig till deltagande deri. Den förbistring, som förut rådde i afseende på kandidater, tyckes nu hafva utjemnat sig något, sedan den lista framlades, hvilken upptager, förutom grossh. U. Wijk och jur. kandidaten A. Philipsson, de båda medlemmarne af första kammaren grossh. J. J. Ekman och dr Charles Dickson. Det är en lycklig tanke att rekrytera andra kammaren med ansedda och dugliga män ur den första; och Göteborg skulle onekligen bli särdeles väl representeradt af ofvan nämnda fyra män, om hvilka det förefaller oss som att så pass enhet i stämningen råder, att deras val kan anses gifvet. Den egentliga valstriden torde derför komma att vända sig om valet af den femte representanten. Den lista, sem upptager ofvan nämnda fyra namn och hvilken obestridligen kommer att i allo omfattas af ett betydande antal valmän, har såsom den femte kandidaten grossh. P. Hammarberg, hvilken, såsom ordt. i Handelsföreningen, åtnjuter Börsens förtroende. Men andra vallistor upptaga en del andra namn, hvilka torde verka en ej ringa röstsplittring. Främst bland dessa se vi prof. E, von Schoultzs. Under det man stillatigande nöjt sig med de afsägelser, som andra framhållna kandidater ha gjort, för att undslippa val, synas de, som satt prof. v. Schoultz på sina listor, icke vilja åtnöja sig med den allvarliga och på goda grunder stödda afsägelse, som han sjelf gjort. Det tillhör oss icke att döma häröfver; men det förefaller oss ganska egendomligt, att man ej vill respektera den afsägelse en kandidat gör med anledning af de åligganden hans befattning i det allmännas tjenst föreskrifver honom, isynnerhet som det för ingen är obekant, att just under de närmaste åren vigtiga omorganisationsarbeten förestå inom Slöjdföreningen, för hvilken prof. v. Schoultz är ordförande foch der han således icke bör saknas. Det namn, som följt närmast efter prof. v. Schoultzes bland kandidaterna, är öfverste F. Carlsohns, hvilken flere gerna skulle önska som representant, för deltagande i de arbeten rörande försvarsfrågan som kunna väntas vid de följande riksdagarne. Utom det att öfverste Carlsohn sjelf sagt sig ej vilja komma i åtanka, lär han ej ännu vara valbar. Ett tredje namn, som vi sett framkomma, är snickaren F. Widells, hvilken särskildt uppgifves såsom arbetareföreningens kandidat. Hr Widell är en ännu ung man, med ett anspråkslöst och redbart väsen och ett godt omdöme samt åtnjuter ett högt anseende bland arbetarne, sedan han var arbetareföreningens v. ordf. Men det är osa alldeles obekant, om han eger tillräckliga insigter för att kunna vara qvalificerad till rikdagsman under sådana tider som den närvarande, då det framför allt gäller sjelfständighet, en egenskap som man svårligen kan innehafva på en sådan plats, om man saknar den nödiga förkunskapen i åtminstone grunddragen at föreliggande bufvudfrågor. Om man får tro vår kollega Handelstidningen, skulle dessutom hr Widell redan ha fått en motkandidat bland arbetarne, neml. handlanden, f. d. snickaren Johannes Nilsson, som dock helt visst icke eftersträfvar en kandidatur, hvilken kanske ej heller i sjelfva verket skulle vinna något allvarligt understöd. Då vi härtill lägga, att en massa andra namn blifvit oss meddelade, utom de personers som redan afsagt sig, så torde man häraf finna, att ej ringa röstsplittring skall komma att visa sig, åtminstone i afseende på den femte kandidaten, kring hvilken således kampens hufvudintresse kommer att vända sig. Skulle man, såsom sig bör, respektera prof. E. v. Schoultzs afsägelse, så skulle valet väga emellan. snickaren F. Widell och grossh. P. Hammarberg, om icke ännu i ellofte timmen ett nytt namn kommer fram, hvilket kan lyckas att samla ett mera betydande antal röster. Huru som helst, ligger det någonting intressant i att följa den pågående valrörelsen, hvars utgång vi hoppas må blifva sådan, att Göteborgs anseende häfdas samt stadens och fosterlandets intressen tillgodoses genom val af dugliga, kunniga och karaktersfasta män. —